Idag är det en sån där dag då man får en portion extra örfil serverad i ansiktet av ensamhetenoch sängen känns lite extra stor.
En sån där morgon då man påminns om att man inte alls har en leende famn i samma korridor, lusten någonstans i ögonvrån och någon som utan telefonlur glatt lyssnar på ens röst.
Utan att man mycket mer har en diskho full med kladd, en ofokuserad längtan och att ytterligare en nystartande vår kan läggas till då man har glömt vars starten börjar.
-
Men imorgon ska jag få besök. För någon har nyligen sagt till mig att man måste ge saker en chans och leva livet efter sina egna förväntningar istället för sina vänners och ovänners. Så jag börjar lite trevande med att ge saker en chans, även om min själ inte ligger i det.
2 kommentarer:
Ibland förstår jag inte vad du skriver, men det är roligt ändå!
Du skriver vackert. Jag är glad att jag hittade dig (eller att du hittade mig så att jag kunde hitta dig)
Skicka en kommentar