lördag

So come on baby, let's go howlin' at the honky-tonk moon..

Shopping, shopping, shopping. Jag brukar aldrig hitta nånting de gånger jag bestämmer mig för att hitta nånting. Men idag hade jag tur.
Delvis därför att jag hade bestämt mig för precis vad jag ville ha. Jag visste att jag behövde en ny målarduk. Jag visste att jag ville ha en lite längre tröja. Ett par skor som inte hade klack men ändå var fina och ett nytt rött nagellack. Jag visste även att jag behövde en tillbringare. Det upptäckte jag häromdagen då jag köpte såna här små juiceförpackningar som ska blandas med vatten. Det gick som inge vidare och blanda en liter juice i något när det största jag hade förutom kastruller var dricksglas. Så nu har jag införskaffat en tillbringare. Som desvärre inte är med på bilden. Den står nämligen i kylskåpet. Med juice i.
Jag köpte även en present till min lillebror. Den får inte heller vara med på bild. Och jag vill inte avslöja vad. Hemligheten själv.

torsdag

How many losses? How much regret? What chain reaction would cause an effect..?

Jag har blivit förälskad i Facebook. Har nyss suttit i två timmar och fixat och grejat, och jag får som aldrig nog. Det är jättekul! Det är en sån där aktivitet som man kan hålla på och ha roligt med hur länge som helst och ändå veta att det finns så mycket mer att hämta. Hur bra som helst för en sån liten datanörd som jag.
När jag ändå är inne på ämnet datanörd och skämmigt roliga saker att hålla på med på datorn, så måste jag erkänna att jag verkligen önskade att jag hade The Sims 2 på min dator. Det är en till sån där sak som jag inte kan få nog av, och verkligen kan hålla på med i timmar. Inte fullt så bra för min nästan-till-blindhet-syn kanske. Jag är inte så snäll mot mina ögon som jag borde vara. Får höra varje gång jag är hos optikern (en gång per halvår) att de har blivit pyttelite sämre. Vilket gör mig skräckslagen. Det finns så fruktansvärt mycket fint att se, och hur skulle livet egentligen vara om man var blind!?
Jag vill verkligen inte veta.

tisdag

I lived alone so i took him home, he doesn't love me but he keeps me company..

Aj, aj, aj.. jag hade lite bråttom alldeles nyss, (vet inte riktigt varför, för det fanns inget jag gatt jäkta till), men fort gick det.. Borsta tänderna, tvätta ansiktet, smörja in hudcréme på ansiktet, smörja.. smörja.. och så splasch for ett hudcréme-påklätt finger rätt in i näsan (ingen vacker syn vill jag lova). Blod över hela överläppen och över hela den här huddelen som ligger ovanför överläppen. Vad heter den delen egentligen?
Där mustachen på män brukar sitta? Där blodet på bilden rinner? Den delen har jag glömt bort. I alla fall.. så hamnade jag här med litervis av toapapper till hands och ett överasskande glatt humör! Så något gott kom ur den lilla olyckan ändå.

söndag

I turned my head away, didn't wanna hear what you said..

Vad tråkigt det är när man ständigt upptäcker att man måste hålla inne med skrattet. För det stör. Allvarliga miner är bäst. Då är den stora massan glad. Som att den informationen att skratt faktiskt förlänger livet och förbättrar hälsan är nånting som få har hört talas om och de få som faktiskt har gjort det inte vill unna allt för många denna lyx. Det känns som att om någon ska kunna må bra så måste någon annan må dåligt. Precis så kan jag känna väldigt ofta. Inte bara när det gäller skratt. Är det bara jag som känner så? Det är som en ond cirkel i hela ying och yang karusellen. Det frestar och man vill som bryta det hela och skratta högre än högrast, men samtidigt vill man absolut inte synas som hon som är jobbig och stör. Så man håller inne allt det nyttiga och hälsosamma och slutar tillslut sitt liv vid 45 med ack så svaga magmuskler och helt utan de där små charmiga rynkorna som ska finnas där i ansiktet.
Ja, så tror jag det kommer bli.

onsdag

When the day is short, and the nights are long..

Det känns verkligen fortfarande som att jag har blivit riktigt bestulen på sommaren.
I slutet av maj - början av juni var det ju kanonvarmt och vädermänniskorna började surra om den varmaste sommaren på tvåhundra år. Pytt. Vad hände med det? Regn. Regn. Regn. Hela sommaren har mer eller mindre varit som en förlängd höst. Och den mer negativa ton jag nu känner att lägga på min röst om dagarna beror mycket på att jag oftast brukar må väldigt dåligt när det är höst och inte är så fasligt förtjust över just den tanken.

måndag

Do you have the time to listen to me whine, about nothing and everything all at once..

Det är storm här, blåst, regn och vansinne. Det gör mig jätte, jätte, jätte trött och jätte arg. Jag hade kommit på en hiss regel förra veckan som gick ut på att jag bara fick åka hiss de dagar jag tränar och de dagar hissen ändå står och väntar på mig. Jag har kommit på en liten, liten tillläggelse till den regeln nu; att jag även får åka hiss de dagar då jag är förbannad. Vilket självklart var toppenbra idag.
Denna dag har jag dessutom börjat med en två veckors period då jag jobbar två timmar mer varje dag. Vilket nog bidrar litegrann till min trötthet. Denna tvåveckors period med jobb beror på att jag hade tänkt jobba in två och en halv dag, och åka hem några dagar till Norråker. Har inte varit hemma sen i maj så det känns som det är nånting jag verkligen vill göra. Men om dagarna ska se ut som idag så känns det hårt. Klockan är 19.05 nu och det känns som jag kommer ligga i sängen mycket snart. Dagen börjar vid 4 och jag är verkligen sugen på en lång natt. Dagens misstag idag var för lite mat, har nyss varit och handlat och bunkrat upp till morgondagen. Hunger ska inte vara ett problem.

lördag

As sure as night is dark and day is light, I keep you on my mind both day and night..

Min sköna lördagssovmorgon fick ett abrubt slut klockan halv tio imorse. Jag vaknade kallsvettig efter att ha drömt att mamma och Andreas dog. Det är få morgnar man vill börja med att förlora sin mamma och lillebror, förmodligen inte ens någon. Det tog mig säkert en halv timme efter att jag hade vaknat innan jag kunde få mig själv att förstå att det bara hade varit en dröm.
Så omskakande var det. Istället för att återgå till den maraton-sovning, som mina lördagar brukar innehålla gick jag upp och målade i tre timmar. Jätte skönt.

torsdag

från Öckerö loge hörs dragspel och bas, fullmånen lyser som var den av glas..

Om jag vore en sångerska skulle jag ha mycket kort hår och förmodligen gå på droger.
Om jag vore skådespelerska skulle jag bryta på spanska.
Det är personer jag skulle sätta mig i en liten båt på ett stort hav med.
Jag tror aldrig jag skulle trivas med att bli bunden och ligga maktlös i en säng.
Jag litar inte tillräckligt på folk.
Jag tror att vem som helst kan tappa förståndet.
Jag är egentligen ingen stadsmänniska. Fel sorts inspiration.
Luleå har olika förklaringar till olika människor och olika dagar.
Jag har svårt att se meningen med sagogryn när de inte längre är rosa.
Jag har tre förebilder som har tagit livet av sig.
Jag tror att det enda positiva med depression är att det är en stor drivkraft till kreativitet.
På min begravning vill jag ha en person där som beskriver mig
så som de beskriver folk i böcker.
Jag kan texten till "Ännu doftar kärlek" utantill.
Jag vill sträva efter att ge folk chanser. Jag försöker.
Jag tror att våga chansa är en förutsättning för att lyckas.
Jag tror att man måste ta risker för att få veta sin begränsning och för att leva fullt ut.
Jag törs, trots det inte ta körkort därför att jag är rädd att jag tänker för mycket.
Jag tycker inte det är klokt att sitta fastspänd i en stor plåtfågelmage tusentals meter över allt sunt förnuft.
Nej, jag litar på mina ben. Trots att de trilskas med att ge mig benhinneinflammation.
Jag är envis, på gränsen till dum, när de gäller många saker.
Men jag skulle verkligen, verkligen älska att vara del i något dimensionellt speciellt.


Jag vill ha skäggstubb på innansidan av allt
och drömmar som går att uppfylla -


- vad säger det om mig?

söndag

I’m standing on a parking lot, all alone and quite confused, I can’t find my keys to the car, the sun’s gone down and I’m too..


1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?



3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?



4. Och din sämsta?



5. Vad söker du hos en partner?



6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (namnet)?



7. Vilket är det sexigaste yrket du vet?



8 Vilken kändis är hetast enligt dig?



9. Vad gör dig avtänd?



10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?



11. Vilken kroppsdel förutom munnen gillar du att kyssa på en kärlekspartner?



12. Vilket filmpar tycker du är bäst?


fredag

lappen säger trasdockan - Du är lika bra ändå..

Jag har i flera veckor (eller om jag nu ändå ska vara ärlig; lite då och då i ett flertal månader) känt mig riktigt rejält övergammal och haft en smärre ångest över detta problem. Idag fick jag mot mina egna odds en sån där irritersamt framkallande bekräftelse om att jag i varje fall inte såg övergammal ut, då en gubbe kom fram till mig när jag stod och arbetade i kopiatorrummet på mitt jobb med repliken -"Nämen, vem hjälper du?". Med en tydlig underton i rösten som sa "Hej lilla skolpraktikant". Min då 20 centimeters längre tvåbarnsmamma till arbetskamrat; Emma, höll på brista ut halvt om halvt i gråt av skratt efter han hade lämnat kopiatorrummet. Jag blev mest förnärmad. Vad ska man egentligen behöva göra, och ta sig till, för att bli tagen på allvar i den här världen? Fejka rynkor? Töja ut brösten till hängvariant? Det enda jag egentligen vill just nu är ju bara att känna mig 5 år yngre och se lika gammal ut som jag är.
Inte tvärtom för tusan
. Jag tror nån visst missuppfattade min önskan..