fredag

lappen säger trasdockan - Du är lika bra ändå..

Jag har i flera veckor (eller om jag nu ändå ska vara ärlig; lite då och då i ett flertal månader) känt mig riktigt rejält övergammal och haft en smärre ångest över detta problem. Idag fick jag mot mina egna odds en sån där irritersamt framkallande bekräftelse om att jag i varje fall inte såg övergammal ut, då en gubbe kom fram till mig när jag stod och arbetade i kopiatorrummet på mitt jobb med repliken -"Nämen, vem hjälper du?". Med en tydlig underton i rösten som sa "Hej lilla skolpraktikant". Min då 20 centimeters längre tvåbarnsmamma till arbetskamrat; Emma, höll på brista ut halvt om halvt i gråt av skratt efter han hade lämnat kopiatorrummet. Jag blev mest förnärmad. Vad ska man egentligen behöva göra, och ta sig till, för att bli tagen på allvar i den här världen? Fejka rynkor? Töja ut brösten till hängvariant? Det enda jag egentligen vill just nu är ju bara att känna mig 5 år yngre och se lika gammal ut som jag är.
Inte tvärtom för tusan
. Jag tror nån visst missuppfattade min önskan..

Inga kommentarer: