onsdag

As you have noticed, i have not been quite right recently. as if i no longer recognized myself in my own existence. a terrible feeling of anxiety, which i cannot really fight, other than keeping on going to try to overtake it, as i have always done.when we met, you laid down one condition: not to become "the fourth"
i stood by that promise: it has been months since i now have seen the "others", because i obviously could find no way of seeing them without making you one of them.

i thought that would be enough, i thought that loving you and your love would be so enough so that this anxiety - which constantly drives me to look further afield and which means that i will never feel quiet and at rest or probably even happy - would be calmed when i was with you, with the certainty that the love you have for me was the best for me, the best i have ever had, you know that. i thought that my "disquiet" would dissolve into my writing so that i could find you. but no. in fact it became even worse, i cannot even tell you the sort of state i'm in. so i started calling "the others" again this week. and i know what that means to me and the cycle that it will drag me into.

i have never lied to you and i do not intend to start now.

there was another rule that you laid down at the beginning of our affair: the day we stopped being lovers you would no longer be able to envisage seeing me. you know this constraint can only ever strike me as distratrous and unjust (when you still see R and J...) and understandable (obviously): so i can never be your friend.

but now you can gauge how significant my decision is from the fact that i am prepared to bend to your will, even though there are so many things - not seeing you or talking to you or catching the way you look at people and things, and your gentleness towards me - that i will miss terribly. whatever happens, remember that i will always love you in the same way, my own way, that i have ever since i first met you: that it will carry on within me and, i'm sure, will never die.

but it would be the worst kind of masquerade to prolong a situation now when, you know as well as i do, it has become irreparable by the standards of the very love i have for you and the one you have for me, a love which is now forcing me to be so frank with you, as final proof of what happened between us will always be unique.

i would have liked things to have turned out differently.

take care of yourself.

torsdag

Glöd och passion ger kraft

Det är svårt att måla upp visioner om man inte funnit mål och mening i sitt liv. Därför behöver vi veta vad vi glöder för.
Det är inte frånvaro av rädsla som får människor att begå stordåd. Att brinna för något innebär att få tillgång till kraft, energi och mod man inte visste att man hade. Det behövs flera hundra sätt att väcka upp lusten, glädjen, entusiasmen och tron att orka hålla fast vid sin övertygelse, för dessa kvaliteter är den innersta substansen i personlig karisma.
Sällan går vi efter lustprincipen i våra arbeten. Men det är när vi får syssla med det vi tycker är roligt som vi blir engagerade, passionerade och får stark dragningskraft. Det är svårt att stråla om vi är i sammanhang där vi inte trivs. Ingen kan göra dundrande succé med något han eller hon avskyr.
För att bli riktigt bra på något krävs att det är en hjärtesak för oss. Det är till exempel sällan som enbart rent fysiska förutsättningar avgör om en idrottare lyckas eller ej. Istället är det graden av engagemang, drivkraft och hängivenhet som fäller avgörandet. Att följa sina innersta drömmar kräver mod och övertygelse, disciplin att hålla fast vid dem och uthållighet för att se dem bära frukt.

Ur Karismakoden av Eva Kihlström

tisdag

Here's to the crazy ones. The misfits. The rebels. The trouble-makers. The round heads in the square holes. The ones who see things differently.
They're not fond of rules, and they have no respect for the status-quo. You can quote them, disagree with them, glorify, or vilify them. But the only thing you can't do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward.
And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.



Jack Kerouac

söndag

How far you go in life depends on you being tender with the young, compassionate with the aged, sympathetic with the striving and tolerant of the weak and the strong. Because someday in life you will have been all of these.


George Washington Carver
American Educator, Scientist

Den goda självkänslans sex dimensioner

"Att ha en god självkänsla betyder inte bara att man har höga tankar om sig själv och kan övertyga andra och sig själv om deras giltighet. Med hjälp av följande sex variabler kan vi definiera en god självkänsla.
Nivå: Ens självkänsla kan vara hög (då vi tycker om oss själva, är tillräckligt säkra på oss själva för att agera och ta plats i andras sällskap och inte bryter ihop när vi misslyckas eller ställs inför problem) eller låg (då vi nedvärderar oss och är så osäkra på oss själva att vi ofta undviker att agera och blir anonyma i andras närvaro, vi bryter lätt ihop när vi misslyckas eller ställs inför svårigheter). Idag menar forskarna dock att det inte går att bedöma en persons självkänsla enbart utifrån hur hög eller låg den är.
Vad utmärker en hög (och god) självkänsla? Det sätt på vilket en människa talar om sig själv: hon kan tala positivt om sig själv när omständigheterna gör det motiverat och ta emot komplimanger utan att bli generad. Hennes inställning till handling är att hon kan företa sig saker, kämpa eller avstå utan att käna sig förödmjukad eller behöva leta efter ursäkter.
Stabilitet: Ett mycket bra mått på självkänslans kvalitet är förmågan att reagera på händelser i livet. Ibland spricker självkänslans fasad i stunder av motgång.
Vad utmärker en stabil självkänsla? Att den kan fungera som buffert mot framgångar och misslyckanden, liksom mot beröm och kritik. Vi blir glada eller besvikna, men aldrig förtvivlade.
Harmoni: För en utomstående förefaller självkänslan hos somliga vara mycket eller alltför mycket orienterad mot en begränsad del av personens liv. Jag tänker bland annat på människor som baserar sin självkänsla nästan helt på framgång i yrkeslivet eller på sina ansträngningar att se "unga" ut.
Vad utmärker en harmonisk självkänsla? Att personen i fråga har många olika intressen, att det inte är så stor skillnad mellan privatpersonen (hur vi är tillsammans med släkt och vänner) och den offentliga personen (hur vi är när andra betraktar oss). Förmågan att, när vi misslyckas på ett område, kompensera oss på ett annat och inte förringa alla våra sidor.
Självständighet: Ibland kan självkänslan vara nästan helt beroende av externa faktorer som ekonomisk framgång, status eller utseende. I andra fall kan självkänslan bygga på att personen uppnår vissa värden eller lever upp till en bestämd egenskap som han eller hon uppfattar som eftersträvansvärd, till exempel att vara snäll, tjänstvillig, solidarisk, generös, ärlig eller något annat.
Vad utmärker en självständig självkänsla? Framför allt en självständighet i förhållande till den sociala norm som säger vad vi bör ha, göra eller visa för att uppskattas av andra: bil, partner, barn och så vidare. Ibland stannar det inte vid det: kanske måste vi ha en bil av ett visst märke, en partner av ett visst slag (vacker, elegant, världsvan) och barn som det går bra för i skolan.
Kostnad: För att självkänslan ska ligga kvar på en hög nivå måste den underhållas, utvecklas och skyddas. Detta är ett område som det har forskats särskilt mycket kring under senare år.
Vad utmärker en självkänsla som sparar på den psykiska energin? Framför allt en behärskad reaktion på mindre viktiga incidenter i livet, en låg allmän stressnivå och en förmåga att inte bli och visa sig upprörd när vi bemöter kritik. Inte heller bör vi känna behov av att gå i försvarsställning när vi blir ifrågasatta.
Att ge självkänslan en central plats i livet: hur stor vikt lägger vi vid bilden av oss själva, andras åsikter om oss, vår egenkärlek (förmågan att reagera på kritik utan att känna oss sårade och att ibland välja att inte reagera...)? Intar försvaret eller odlingen av vår självbild en framskjuten plats i vårt medvetande och i vårt sätt att vara? Eller ägnar vi den berättigad och sund uppmärksamhet?
Vad utmärker en självkänsla som inte ägnas ett oproportionerligt stort intresse? Det faktum att en sårad egenkärlek inte förpestar alla våra tankar, aktiviteter eller känslomässiga tillstånd. Det faktum att vi kan hantera ett misslyckande utan dramatik, att vi inte ständigt stämmer av alla de små signaler i omgivningen som vittnar om vår status, att vi nöjer oss med att vara uppskattade och inte behöver bli hyllade."

Ur Imparfaits, libres et heureux. Pratques de l'estime de soi av Christophe André