onsdag

"This life... is what you make it. No matter what you're going to mess up sometimes, it's a universal truth. But the good part is, you get to decide how you're going to mess it up. Girls will be your friends - they'll act like it anyway. But just remember, some come, some go. The ones that stay with you through everything - they're your true best friends. Don't let go of them.
Also remember, sisters make the best friends in the world.
As for lovers, well, they'll come & go too. & babe, I hate to say it, most of them - actually pretty much all of them are going to break your heart.
but you can't give up because if you give up, You'll never find your soul mate. You'll never find that half who makes you whole. & that goes for everything; Just because you fail once, doesn't mean you're gonna fail at everything. Keep trying, hold on, & always, always, always believe in yourself. Because if you don't, then who will, sweetie?
So. Keep your head high. Keep your chin up. & most importantly, keep smiling. Because life's a beautiful thing & there's so much to smile about."


- Marilyn Monroe

onsdag

For the ones who look to the sky and imagine the possibilities. To the one’s who look at a pile of discarded garbage on the side of the road, and see art. To the one’s who often feel overwhelmed by the beauty of other people. To the one’s who write, and paint, and think. To the one’s who hate humanity, yet love it to death. To the one’s who feel too strongly and love too deeply. To the one’s who stay up late with heads filled and minds yearning. To the one’s who drink life in and spit it out. To the one’s who see the opportunity to create something new, where others see just another blank canvas. To the one’s who cry and laugh and scream and rejoice. To the ones who hope and the ones who hold on.

Never stop dreaming. Never stop hoping and wishing. Never stop creating and never stop loving. Never stop screaming. Never stop feeling. Never stop searching. Never stop looking at the sky and marveling at beauty. Never stop holding on.

For when we do, the world will surely collapse.

lördag

"I want to be a lost poem in a stranger's coat pocket, that conveys the importance of you.
To assure you of my desire, to assure you of dreams. I want all the possibilities of you in writing.
I want to give you your reflection, I want your eyes on me, I want to travel to the lightness with you and stay there, and I want everything before you...
...everything before you to follow us like a trail behind me.
I want never to say goodbye to you, even on the street corner or the phone.
I want, I want so much... I'm breathless.
I want to put my power into a poem to burn a hole in your pocket so I can sew it.
I want my words to scream through you. I want the poem not to mean that much.
And I want to contradict myself by accident, and for you to know what I mean.
I want you to be distant and for me to feel you close, I want endless days when it's day and... nighttime never to end when it's night.
I want all the seasons in one day. I want the sun to set before us and come up in front of us.
I want water up to our waists and to be drenched by the rain, up to our ankles with holes in our shoes.
...with holes in our shoes. I want to think your thoughts because they're mine.
I want only what's urgent with you.
I want to get in the way of the barriers and I want you to be a tough guy when you're supposed to,
like you do already.
...when you're supposed to. And I want you to be tender, like you do already.
And I want us to have met for a reason and I want that reason to be important.
And I want it to be bigger than us, I want it to take over us.
I want to forget. I want to remember us.
And when you say you love me I don't want to think you really mean New York City, and all the fun
we have in it.
And I want your smile always, and your grimaces too.
I want your scar on my lips, and I want your disappointments in my heart.
I want your strength in my soul and I want your soul in my eyes.
I want to believe everything you say, and I do.
And I want you to tell me what's best when I don't know.
And when you're lost I want to find you.
And when you're weary I want to give you steeples and cathedral thoughts and coliseum dreams.
I want to drag you from the darkness and kneel with you exhausted with the blinding light blaring on us... and..."

-chelsea walls

torsdag

tankar

Jag brukar fantisera om att alla avlidna människor hamnar på samma ställe. Ett ställe som har en röd kontakt-tråd till jorden. Ungefär som Pluto eller underjorden. Sen har dom egen sorts mat där, egna affärer och egna hus. De döda människorna sitter och spelar ruter sju och löser korsord, pratar sönder öron och älskar ikapp de förlorade åren, nätterna igenom.
För sover de gör de inte. Det är faktiskt så att de lever mer nu än vad de någonsin gjorde på jorden. Farmors mormor hittar sin morfars bror i kön till kassan och den där hunden som sprang i väg när du var fyra sitter där i gräset och slickar glass.
Givetvis är alla skurkar och elakingar på samma ställe även de, men nu är de inte skurkar och elakingar längre. De är chockade och glada, och den där ilskan och den fruktansvärda hämnden de förut ville ta ut har de tappat bort och liksom glömt av åsynen av deras påkörda, unga, vackra mamma stå där med blommor i sitt hår och en famn som aldrig vill ta slut. De har tv, böcker och tidningar. Men istället för påhittade historier och förplanerad ståupp-komik handlar alla historier om de levandes liv.
En tv-kanal för varje person, miljarder tv-kanaler där du söker på speciella personliga koder. Bibliotek fulla av människor. I varje levande människas bok och tv-kanal så kan man inte bara se deras vardag och historia utan även läsa av deras känslor och tankar. Allting blir väldigt personligt, vilket är bra för de döda kan välja, om de vill så kan de så gärna välja att hjälpa de levande på traven. De kan skicka en pil av förståelse i nacken på de där kvinnliga släktingarna så att de hux flux förstår en annan kvinnlig släkting mycket bättre och till och med kanske lär sig att njuta av denna släktingens sällskap. De kan förhäxa ögon i förälskelse och rinna utav kroppar på rädsla. Eller bara sätta sig ner och låta sin medkänsla omsluta en levande människa. Vare sig det är av sorg, glädje, ilska eller värme. De kan sätta sig ner och hålla en levande människa sällskap spirituellt.
Jag brukar fantisera mycket om de döda och undra lite grann ibland vad min mormor gör just idag, eller vem jag bestämmer mig för att träffa allra först, den dagen jag bestämmer mig för att sluta leva.

onsdag

anna i flaskan

Jag hade inte velat vara någon annan, det är bara som jag säjer, när det känns som att ni ska gå, och aldrig komma tillbaka, och jag vill ge er ett slags hopp om att jag kommer att förändras och då vill ni aldrig försvinna ur mitt liv

Jag vill stanna här och se vad som händer

Om jag öppnar min mun

och bara låter mej komma

om jag öppnar mina armar

och bara fångar och håller

och öppnar dom igen

och det är inget som flyr

Det bara luftas och andas och flyger

Det bara flyger runt mitt liv

och sedan längtar det tillbaka

Jag vill inte vara någon annan än den här som jag älskar som kan älska som kan vilja och leva och äta smör på mackan ibland

Ingenting försvinner om jag inte vill att det ska försvinna

och ingenting blir kvar om jag vägrar släppa in det

Ingenting kommer till mej om jag inte vågar ropa efter det

eller åtminstone viska eller gnida en flaska och det är inte bara tre önskningar

Det är jag som sticker ut mitt huvud ur öppningen och uppfyller

önskan efter önskan efter önskan

Drar mej ur glasförpackningar och andra emballage

Skruvar på musiken och kan överrösta

eller sitta vid någons fötter och spinna mej igenom dagarna

fjärrkontroll och lingonsylt

Ditt huvud på min sluttande axel

Jag håller dej kvar

Jag håller mej kvar

med våffeljärn och brända kanter

Nu är det komedikväll på femman och jag hör hur våra skratt sammanfaller

I ögonvrån ser jag mer än så

Jag ser hur tryggt du sitter

i min soffa

Sedan rullar vi ut den röda mattan

och dricker saft som smakar vin

och kex som nybakade jättebröd

och smöret smälter

och vi somnar med flott och skratt och röda händer

Vi når ju varandra

eller hur?


Anna Jörgensdotter