what i felt, what i known.

När jag i förra veckan besökte hemmet i Norråker så åkte fotoalbumen fram i det syfte att leta efter ett riktigt flummigt kort till min lillebrors student. Jag fastnade där bland alla barndomsåren och satt i flera timmar och studerade, granskade och letade efter känslor i grimaserna och leenderna. Det fanns en bild där jag och en av mina väninnor stod uppklädda i blommiga klänningar längst fram i gymnastiksalen i Norråker, tillsammans med en liten bunt andra sjuåringar.
Skolavslutningen i första klass. Ah..
-
Imorse drömde jag att samma väninna nyss hade fött barn.
Hon var som vilken annan nybliven mamma, ofantligt trött men väldigt lycklig. Av någon anledning var ungen fortfarande kvar på sjukhuset, medan hon stod där bredvid mig och strålade.
Hon fnittrade till och viskade i mitt öra att hon ville att jag skulle se hennes nyfödda dotter. Ivrigt sprang hon därifrån, och jag sprang efter. När jag hack i häl sprang bakom henne i sjukhustrappan var hon helt plötsligt inte längre min kvinnligt formade väninna, utan en sjuårig flicka i blommig klänning. Eftersom nu flickor springer med mer lust än kvinnor, dröjde det inte länge förrän hon hade sprungit ifrån mig.
Kippandes efter luft, stannade jag och insåg att jag hade tappat bort henne.
-
Någonting grep mig där och jag kände mig väldigt olustig när jag slog upp ögonen. Jag kände det mer och mer som att jag ville gräva mellan raderna.

tussilago solskensnäsa

Idag är det en sån där dag då man får en portion extra örfil serverad i ansiktet av ensamheten
och sängen känns lite extra stor.
En sån där morgon då man påminns om att man inte alls har en leende famn i samma korridor, lusten någonstans i ögonvrån och någon som utan telefonlur glatt lyssnar på ens röst.
Utan att man mycket mer har en diskho full med kladd, en ofokuserad längtan och att ytterligare en nystartande vår kan läggas till då man har glömt vars starten börjar.
-
Men imorgon ska jag få besök. För någon har nyligen sagt till mig att man måste ge saker en chans och leva livet efter sina egna förväntningar istället för sina vänners och ovänners. Så jag börjar lite trevande med att ge saker en chans, även om min själ inte ligger i det.

j a g ä l s k a r a j ö r g e n s d o t t e r i b l a n d

anna i flaskan

Jag hade inte velat vara någon annan, det är bara som jag säjer, när det känns som att ni ska gå, och aldrig komma tillbaka, och jag vill ge er ett slags hopp om att jag kommer att förändras och då vill ni aldrig försvinna ur mitt liv

Jag vill stanna här och se vad som händer

Om jag öppnar min mun

och bara låter mej komma

om jag öppnar mina armar

och bara fångar och håller

och öppnar dom igen

och det är inget som flyr

Det bara luftas och andas och flyger

Det bara flyger runt mitt liv

och sedan längtar det tillbaka

Jag vill inte vara någon annan än den här som jag älskar som kan älska som kan vilja och leva och äta smör på mackan ibland

Ingenting försvinner om jag inte vill att det ska försvinna

och ingenting blir kvar om jag vägrar släppa in det

Ingenting kommer till mej om jag inte vågar ropa efter det

eller åtminstone viska eller gnida en flaska och det är inte bara tre önskningar

Det är jag som sticker ut mitt huvud ur öppningen och uppfyller

önskan efter önskan efter önskan

Drar mej ur glasförpackningar och andra emballage

Skruvar på musiken och kan överrösta

eller sitta vid någons fötter och spinna mej igenom dagarna

fjärrkontroll och lingonsylt

Ditt huvud på min sluttande axel

Jag håller dej kvar

Jag håller mej kvar

med våffeljärn och brända kanter

Nu är det komedikväll på femman och jag hör hur våra skratt sammanfaller

I ögonvrån ser jag mer än så

Jag ser hur tryggt du sitter

i min soffa

Sedan rullar vi ut den röda mattan

och dricker saft som smakar vin

och kex som nybakade jättebröd

och smöret smälter

och vi somnar med flott och skratt och röda händer

Vi når ju varandra

eller hur?

the ride with you was worth the fall

Nämen.. eh.. ojdå..
Ja. Förutom det rent självklara då.. förstås.. så är det något mer som jag verkligen gillar med denna video. Den är så grymt skön... Jag gillar låten.
Och självklart har även jag dagar då det kanske inte skulle sitta så helt fel med att vara Allison. Jag vet inte riktigt vad den bruden klagar över oftast. Hon jobbar som läkare och är en av de bästa i det hon är specialiserad på. Hon verkar tydligen trivas med det. Hon har en man (eller ja.. exman) som jag skulle kunna tänka mig att stoppa i sängen rätt bums och en älskare som även han kunde få vara med. Men men, allting är förstås relativt och livet är en enda stor tolkningsfråga. Alla har vi saker som vi inte är nöjda över, även om vi alltid har det bättre än åtminstone nån annan.
Kanske sitter det ändå nån där just nu och rullar tummarna och önskar att den vore jag också. Det skulle kännas kul. Jag förstår inte riktigt folk som inte tycker att det är kul när nån annan ser upp till dem och vill vara som dem. Jag har alltid haft svårt att förstå det. Det är ju jättekul ju. Man får ju en självförtroende-boost som sjutton och känner sig så uppskattad att man känner att man mycket väl kan höja ribban på livslusten och ändå likväl kvala in.

still got that look in your eyes

Jag känner mig så glad. Jag vet inte riktigt varför.. men jag känner mig glad. Jag är trött, och har nog alldeles för mycket att göra egentligen. Men jag känner mig ändå glad, så då ska man absolut inte klaga. Bara rida på vågen.
-
Nyss hittade jag en bil på min dator, den var rätt söt. Jag tror jag har fått den av Jocke. Men mitt nyinkommet dåliga minne kommer inte riktigt på varför. Det var säkert något han skulle visa. Den är grön och vit, och jag tycker väldigt mycket om grönt nu. Grönt är vår och det är skönt och det är fint.
-
Min dag har varit spenderat på en buss, i en telefon, och i ett par svettiga kläder. Vilket är orsaken till min trötthet. Våren är verkligen här nu med dunder och brak och sommarkänsla i hårtopparna. Jag tycker om vår och jag tycker om att fylla år, än så länge. Även om man bara blir äldre och får axlarna lastade med mer och mer ansvar för varje år.
Nu de senaste veckorna har det mesta handlat väldigt mycket om bäbisar, och med skräckblandad förtjusning längtar jag faktiskt litegrann efter en liten knodd jag också.
Fast inte än. Jag måste ju leva rövare först.

här behövs en tumme!

Bloggen har bytt snitt och är nu på svenska! Jag vet inte varför det irriterar mig.. jag är ju ändå rätt nöjd med att låta det där orden ramla ur min mun i tid och otid mest varenda dag ändå.. Men kanske jag tyckte om min engelska vän som jag kunde ljuga i vad som helst, en svensk känns mer misstänksam. Jag vill ha en godtrogen utlänning! Kom tillbaks du godtrogna utlänning! Nu kommer jag tvingas maskera mig framför tangentbordet med sjal och solglasögon och skriva krypterade små piip istället för min detaljerade(?) livshistoria. Hur kul är det då? Nä, skämt åsido, kanske det är lättare. För även om jag läser engelska, och är påstått rätt bra på engelska, kanske jag ändå är en liten blåst svensk brud under ytan, en brud som sitter och kliar sig i huvudet och funderar sig sönder och samman på ord som tournament eller valuable eller alla andra ord med många u och a och o i samma ord. För så har vi minsann inte i Sverigeland, och kanske är jag ändå rätt nöjd med det. Uannoa ska bli mitt nya engelska namn, och det ska sägas med utdraget ooooo, så att det inte alls låter som ett engelskt namn egentligen utan mer som.. ett apskrik?

shut up and sleep with me'

Jag längtar faktiskt litegrann efter sommar nu, även om jag fortfarande inte har en aning om vars jag kommer hamna i sommar och vad jag egentligen ska göra. Men sommar är skönt och fritt och härligt, även om man inte är ett lovbarn längre.

Jag tror jag ska skaffa mig en väljare som ska få göra alla mina framtida val. För jag strejkar, jag vill inte göra fler val. Jag vill inte snubbla över magkänslan och göra fel, fel, fel... Igen. Nej, nu får nån annan ta ansvar över mitt liv. Så kan jag vara en kejsarinna i hängmatta med vindruvor och coca-cola... Tänk vad bra?! Nähe. Nänä.. Äsch, livet är väl antagligen till för att göra misstag och börja om.., och om, och om.., och om igen, eller hur var det.., var det till för att ha kul? Man får kanske börja se på sina misstag med humor då. Hrm.. jaja.. kanske jag gör nånting nu som jag tror jag senare kommer ångra dubbelt upp men som jag kanske senare istället kommer på är det bästa jag någonsin gjort.. Ibland kanske livet helt enkelt är till för att ge saker och ting en chans. Och sluta, sluta, sluta planera. Känna och ge efter istället.

that's life and shit happens'

Idag hade jag en sån där psykad morgon. Jag drömde imorse att saker togs ifrån mig och försvann, min mamma slängde och brände mina saker och människor slutade älska mig.
Sen vaknade jag, klev upp och blev ursinnig över en småsak.
-
Jag har haft en parfym med förpackning och allt i min byrålåda i 10-15 år, och jag vet inte vad den betyder för mig, men min mamma hade i alla fall tagit ur den ur min byrålåda, tagit ur den ur förpackningen, slängt förpackningen och börjat använda parfymen. Jag blev rosenrasande arg, och påverkad av min dröm som jag var så kom det en hel del höga svordomar och tårar ur mitt ansikte.
Jag blev nog delvis lite irriterad över det med parfymen men mestadels arg över andra saker och kände det väl som att jag lika gärna kunde ta ut allt på en gång när jag ändå var i farten.
Det är konstigt hur man håller inne sin ilska så pass mycket som man gör egentligen. Hur man bara låter den brista ut över sina familjemedlemmar. Hur mycket de då inte förstår att man inte är arg över en dum parfym egentligen utan att den dumma parfymen mer får stå som en ursäkt. Att man egentligen inte är arg på dem heller över huvudtaget.
Men att man är för feg för att vara arg på de personer som man egentligen borde vara arg på.
Man är för rädd för att förlora sina vänner eller försämra förhållandena med sina släktingar.
Det är lite jobbigt. Lite orättvist. Och lite synd.

think outside the box