give me two strong arms, to protect myself..

Det är så mycket som har hänt den senaste tiden. Jag har gått mycket runt och funderat och bara den senaste veckan hände det lite tråkiga saker.
Förra lördagen fick jag veta att en man hemma i Norråker under åtta års tid har förgripit sig på sina nu 16-åriga döttrar. En man som jag känt hela mitt liv. I Norråker bor det bara ungefär 250 människor, så alla känner alla. Och alla där är nu chockade.
Jag vet i alla fall att jag är det.

Förra måndagen fick Jimmy veta att en av hans bästa vänner hade dött i en bilolycka samma morgon. En pojke som han känt sedan de var 6 år gamla. Mitt hjärta höll på att krossas i tusen små bitar när jag hörde hur tunn och liten han lät på rösten när han berättade det för mig över telefon. Hans röst var fylld av en sån fruktansvärd maktlöshet, som jag bara ville ta bort men inte för allt i världen kunde komma på hur. Vad säger man till nån som just har förlorat sin barndomskompis.
Jag började gråta när han började gråta.

In the early morning rain, with a dollar in my hand, with an aching in my heart and my pockets full of sand..

The Invitation

It doesn't interest me what you do for a living. I want to know what you ache for, and if you dare to dream of meeting your heart's longing.

It doesn't interest me how old you are. I want to know if you will risk looking like a fool for love, for your dream, for the adventure of being alive.

It doesn't interest me what planets are squaring your moon. I want to know if you have touched the center of your own sorrow, if you have been opened by life's betrayals or have become shriveled and closed from fear of further pain!I want to know if you can sit with pain, mine or your own, without moving to hide it or fade it, or fix it.

I want to know if you can be with joy, mine or your own, if you can dance with wildness and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes without cautioning us to be careful, to be realistic, to remember the limitations of being human.

It doesn't interest me if the story you are telling me is true. I want to know if you can disappoint another to be true to yourself; if you can bear the accusation of betrayal and not betray your own soul; if you can be faithlessand therefore trustworthy.

I want to know if you can see beauty even when it's not pretty, every day,and if you can source your own life from its presence.

I want to know if you can live with failure, yours and mine, and still stand on the edge of the lake and shout to the silver of the full moon, “Yes!”

It doesn't interest me to know where you live or how much money you have. I want to know if you can get up, after the night of grief and despair, weary and bruised to the bone, and do what needs to be done to feed the children.

It doesn't interest me who you know or how you came to be here. I want to know if you will stand in the center of the fire with me and not shrink back.

It doesn't interest me where or what or with whom you have studied. I want to know what sustains you, from the inside, when all else falls away.

I want to know if you can be alone with yourself and if you truly like the company you keep in the empty moments.

- Oriah Mountain Dreamer

En av mina absoluta favoritdikter

friday nights have been lonely, take it slow but don't warn me..

Idag undrar jag lite extra över två saker:

1. Varför är det herrcyklar som har en pinne högt upp när det är just herrar som har nåt mellan benen som kan komma i vägen för denna pinnen och skadas av denna pinnen (tusan vilken invecklad förklaring)?
2. Varför är det herrar som har badbyxor som går långt ner på låren när det i de flesta fall är damer som får fula celluliter längs låren och rumpan som de gärna vill dölja?
   

stenmarktisdag

well, who do you think you are? well, you think you're a star!

De senaste veckorna har jag mått illa, varit svimfärdig och känt mig rastlös i kroppen. Nu i veckan var jag hos doktorn, vi tog lite prover och satt ner och pratade lite. Om proverna kom tillbaka helt problemfria sedan så kunde vi båda mer eller mindre enas om att det var oro och ängslan jag led av. Igår hittade jag en artikel om det i ELLE oktober 2004. Här i lite korta drag:

Det är allt fler som fastnar i orons katastrofläge och ökningen är störst bland unga, de mellan 16 och 40 år.
En av fyra kvinnor säger att de känner ängslan, oro eller ångest. Det är dubbelt så många som för 20 år sen. Dubbelt så många som då har också svåra besvär, det gäller 6 procent av alla kvinnor. Motsvarande siffror för män är 16 respektive 3 procent.
Kerstin Hellström, som är legitimerad KBT-psykoterapeut tror att fler känner oro just för att det finns mer att oroa sig över. Förändringen började nån gång på 80-talet och kännetecknas av oändliga möjligheter och många val men också höga krav och en stark press när vi själva måste ta ansvar för våra val tidigt i livet.
Allt detta leder till en överaktiv hjärna som skärper uppmärksamheten inför hot och faror.
Hjärnan fastnar i ett katastrofläge.
En tanke är nämligen ingen ensam satellit i hjärnrymden. Hjärnan är ett system där tankar, minnen, vad du lägger märke till och dina kroppsliga reaktioner är sammankopplade i ett fantastiskt nätverk.
Det har en baksida. Känner du dig orolig drar hela systemet i gång det negativa. Du uppmärksammar faror och dina tolkningar och minnen går i svart. Allt färgas av oron.
Detta gör det svårt för den drabbade att göra sig själv rättvisa. När oron är stark blir du handlingsförlamad. Du vågar inte ringa viktiga samtal och oroar dig så för att låta dum att du inte kan tänka klart, eller funderar så mycket på hur du ser ut och vad din pojkvän tycker att du blir stel och ointressant.
Hjälp finns för den som lider av överdrivet eller generaliserat ångestsyndrom, GAD, som det heter när oron gäller allt. Både kognitiv beteendeterapi, KBT, och mediciner av typen SSRI kan minska överdiven oro. KBT har den fördelen att risken för återfall är liten.
Den som bara har lindrig oro men ändå vill göra något åt den kan träna sig i att bemöta de negativa tankarna. Börja med att ta reda på exakt vad din oro gäller. I vilka situationer väcks den? Är det flera saker? Hur tänker och beter du dig då?
Med lite träning blir det en vana att bemöta varje negativ tanke med en neutral och automatiskt brotta ner det negativa.
Medan du tränar är det bra att lägga märke till vad som händer med oron när du hittar andra, mer positiva - och rimliga - förklarningar.
Se vad som händer om du lyssnar på musik, tar en promenad, lagar mat, ser en rolig film. Skriv gärna en lapp som påminner dig om vad du kan ta till för att bryta orosspiralen.
Men om katastrofen verkligen inträffar - på riktigt. Vad kan du då göra? Är det så farligt? Hur kan du i så fall komma vidare?
Vet man vad man kan göra åt saken, blir det lättare att släppa oron. Det krävs bara lite träning.

När oron tittar in

• Bemöt negativa tankar med alternativa, positiva förklaringar. Varför skulle jag inte klara det? Hur har det varit när jag oroat mig tidigare?
• Bestäm en första åtgärd för att lösa problemet och släpp sedan oron.
• Distrahera tankarna genom att göra något aktivt: Gå upp och nerför en trapp på jobbet, ta en promenad, laga mat,
• Ring din roligaste kompis. Skämta om din oro. Se en rolig film. Humor för in positiva känslor och smittar hjärnan så att den positiva tanke-minnen-uppmärksamhetsspiralen kommer igång
• Vänj dig vid att försöka fantisera fram ett lyckligt slut i stället för det vanliga katastrofala.
• Ställ frågan: Hur skulle jag vilja att det är? Välj att tro på den versionen.
• Bestäm en särskild tid för oro då du konstruktivt försöker komma fram till vilka åtgärder som krävs för att lösa det problem du oroar dig för.
• Ta tid på hur länge du funderar på ett problem. Efter fem minuter måste du ha hittat en lösning.

Mota oron i grind

• Träna avslappning. Meditera
• Fysisk träning av alla slag gör dig mindre stresskänslig
• Håll kontakt med släkten och skapa en krets av pålitliga vänner. Att ingå i ett sammanhang gör att du känner dig tryggare.

Oroa dig inte - klart du klarar det!

they told me, dont go walkin slow, cause devils on the loose..

Jag har tappat lite utav tiden att sätta mig ner och skriva här. Och när jag väl får tiden så vill jag mest lägga upp bilder jag har fotat istället för att skriva en massa text. Men det blir inte så mycket tid till att fota bilder heller, även om lusten nog är den största boven där. Jag håller på spara till en systemkamera så jag kan lägga upp bilder som jag är lite mer nöjd med. Så om en månad eller två kanske jag känner att jag har råd med den. Tills dess kanske det dyker upp några sporadiska inlägg lite hipp som happ, men mest kommer jag nog läsa mig runt.

I got soul, but I'm not a soldier

Turkiet med Jimmy. Tolfte till nittonde juli.

Utsikten från våran balkong. På den där restaurangen åt vi tre gånger varav en av gångerna var sista kvällen. Då kom servitören fram med en vacker vinflaska, två armband och en cigarr till oss i present och sa att vi var speciella gäster. På den där vägen där den gula bilen åker hände det en olycka under onsdagskvällen, en turist på moped åkte in i en annan turist i bil. Bara turkar klarar av att köra i den där galna trafiken tror jag.

Jag tog jättemånga kort på mat. Jimmy räknade på att jag skulle ta kort tre gånger om dagen i en vecka. Det blev inte riktigt 21 kort på mat. Men nästan.

Det här kortet tog jag på måndagen då vi hyrde en moped och åkte runt (ibland mot enkelriktat, men som sagt.. bara turkar klarar nog av den där trafiken...). Vi hade i alla fall aktiviteter varje dag.. söndag var det turkisk bad, måndag moped, tisdag vattenskoter (då vi körde förbi en gigantisk havssköldpadda), onsdag promenader, torsdag parasegling och nattjeepsafari, fredag shopping. Bäst tyckte jag nog om paraseglingen. Vi åkte upp båda två i samma fallskärm 200 meter upp i luften efter en båt. Det var så lugnt och fridfullt där uppe och jag hade lätt kunnat stanna där mer en den kvart vi betalade för.

En kväll gick vi till en restaurang som hette Sammys place där en kille balanserade 7 glas öl på huvudet. Han hade massor av djur och vissa utav dom fick sitta vid vårat bord när vi drack våra drinkar.

Bland annat en kanin och en undulat

En utav dagarna gick vi vilse och en kille hjälpte oss och visade vägen till hotellet. Han kunde jätte bra svenska och jobbade på en restaurang som hette Capella. Där åt vi två gånger och träffade en annan kille som hade väldigt många trolleritricks som han visade oss, tror även det var han som tog detta kort.

Här har några turkiska gubbar skymt sikten när jag skulle ta kort på olyckan utanför vårt hotell. Klockan var runt 00.00 och vi skulle precis till och somna när vi hörde smällen utanför.

55 grader varmt var det mest varje dag och man kunde inte gå barfota i sanden för då kokade fötterna. Men det är ju härligt

Vi provade på diverse turkiska saker

På både det ena och andra stället.

Vattnet var underbart även om det ibland drog av en kläderna och gav en salta kallsupar så man nästan spydde.

Sista kvällen badade vi i solnedgången och härmade alla par som var där för att få sina solnedgångskort tagna av en proffesionell fotograf. Vi tog också kort i solnedgången men med lite mer skeva ögon.

Som här.

Något som var lite mysigt var alla himmelsängar som stod nere vid stranden.

Här har Jimmy fått vara modell vid poolen

Ljuset la sig som så bra där

Detta är Diego (och jag). Diego var barchefen vid våran hotellbar.

Han fick ta lite kort på oss

Oss och våra solbrända kramande kroppar.

Vissa av oss brände sig mer än andra. Men vi var båda väldigt nöjda med semestern

hemmingssonfredag

Jag är inne på min sista semestervecka, likaså är min dator. Den tog siesta under min första semestervecka för en sisådär fem veckor sen och bestämde sig för att vakna igår. Så min datoraktivitet har kanske inte varit den mest aktiva, och det är kanske precis som det ska vara under en semester. Jag har hunnit med så mycket annat istället. En vecka spenderades i Turkiet, sen har det andra fyra veckorna varit ett litet hopplock hit och dit mellan lägenheten, boden, norråker, och nu senast några dagar ute i skärgården. Ska försöka lägga upp lite beskrivande bilder senare. Nu blir det nog att suga ur det sista gula dropparna ur solen

When everyone gets everything, and every song everybody sings..

Jag vet flera stugor ute i skogen hemma i Norråker som har tidningspapper som tapeter. Tidningspapper från sextio-sjuttiotalet, om inte ännu längre tillbaka. Riktigt läckert.

Knowing up here, there comes a fork in the road, pants have gotta go, we're on an island on, the fourth of July, looks like the tide is going home..

Jag och fyra personer till skulle beställa kläder från den amerikanska sidan GoJane.com . Jag hade bestämt mig för dessa två mesh-tyll-aktiga saker. En maiken dress och en moonbow dress. Hette de tydligen. Jag var den som hann bestämma mig för vad jag ville ha först utav oss alla, så det blev några veckor då jag mest väntade på att resten av gänget skulle hinna bestämma sig. Men de gjorde de aldrig. De drog sig ur de lilla jäklarna! Surt, surt, surt. Så det får bli en annan gång.
En annan gång då dollarn är lika låg..

midsommar - 08

Jag firade midsommar med de tre glada grabbarna bredvid mig på det här kortet. Sebastian, Andreas och Gustav. Jag och Emma (längst till vänster) hittade dem i stadsparken vid den skummiga fontänen i torsdags. De visade sig vara jätteroliga så vi bjöd med dem hem till mig. Han i brun tröja bodde i ett kollektiv två mil utanför stan (med tjejen som tog kortet och en kille till). Vi hade väldigt trevligt resten av kvällen även om Emma var tvungen att fara hem rätt snabbt. Nästa dag tyckte de att jag skulle komma till kollektivet och grilla på midsommaraftonskvällen. Eftersom jag inte hade några andra direkta planer så sa jag: "självklart!"

Deras grill var väldigt charmig, gott kött gav den också. Det här kollektivet var helt i min smak. Sakletare är ju ändå underbara människor.

Jag blev kär i radion som stod i köket. Den där underbara stora saken vid fönstret. Och i den blåa tavlan till vänster. Det syns inte så mycket av den men det är en sån där rolig sak som man roterar dag, månad och år på.. Golvet i hallen hade härliga sjuttiotalsmönster också. Dessvärre missade jag att ta kort på det.

Efter vi hade ätit och suttit och surrat ett tag så satte vi oss i Pontiac Catalina. Även om Catalina hade både baksäte och framsäte så satt vi alla fyra där framme. Bara för att det var mycket socialare, och att det ändå är en rätt kul sak att göra med bilar som inte har en stor växelspak i mitten. Med Catalina for vi till Piteå och Pite Havsbad och sen vidare upp till Luleå där vi svängde runt runt. Klockan fyra på natten tror jag att jag somnade, och jag hade nog ungefär precis så där roligt som man kan ha med tre främlingar som man knappt hade träffat för tjugofyra timmar sen.

I hope you don't mind, I hope you don't mind what i wrote down in words, how wonderful life is when you're in the world..,

Mitt strykjärn. Tjugo kronor. För mig, som aldrig stryker de kläder, som ligger huller om buller i den alldeles för lilla garderoben. Jag gillar speciellt stället på strykjärnet där man ska placera tummen och det faktum att handtaget är ilsket rött.
Till nån användning kommer det säkert, även om det inte blir till den anledning det först kanske var tänkt.

det var en särskild sol som sken just den dan, vit och violett som en boll av cellofan..

Jag gillar såna här hårspännen. De känns så gammalmodiga på nå sätt. Och sköna är de att ha i håret med. Även om jag nu väldigt sällan har uppsatt hår..