Denna dag har varit mystiskt. Minst sagt mystisk. Jag var och handlade i morse på Willys där de har såna här dörrar som öppnar sig själv, bara det att.. det inte gjorde det. De vägrade öppna sig för mig och behandlade mig som om jag var osynlig. Öppnade sig först när det kom en annan person i närheten. Denna händelse hade nog inte gjort mina ögonbryn så upp i skyarna om det inte hade varit så att bara sekunderna efteråt klampar jag med mina kassar i fullaste fart fram mot en fågel, och den flög inte iväg eller blev rädd för mig eller nåt liknande. Den bara tittade på mig med en förundrande, lite överlägsen, blick.För att återställa balansen i denna konstiga situation av osynlighet så behövde jag bara gå fram till en sån här grön-gubbe-automat och peta lite försiktigt på den så lydde den direkt och när jag med mina bestämda kliv gick på övergångsstället upptäckte jag att det på andra sidan gatan stod en äldre dam och fixerade mig med blicken, nästan väntade. När jag närmade mig ryckte hon tag i mig och undrade om jag inte kunde visa vägen till pizzerian på Kungsgatan 14. Vilket jag givetvis kunde. Jag lämnade av hon på sin plats och gick tillbaka till min lägenhet. Där eftermiddagen fortsatte med sin drastiska mystik, och föll sig så att jag helt oväntat plötsligt fick sällskap, av det mer fysiskt roliga slaget, som höll sig kvar i min lägenhet resten av dagen.
Så även om denna lördag var ovanlig och mystisk, så var den det av det mer bra slaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar