Heath Ledger. För första gången i mitt liv sörjer jag en offentlig person jag inte känner. Jag skäms inte alls över att erkänna det. Allt handlar ju om vilken sorts relation man har till personen och hela situationen. Min relation till Heath började för cirka sju åtta år sen. Då jag först såg 10 orsaker att hata dig. Sen såg jag den igen, och sen igen, och det var en period då min lillebror inte kunde sluta klaga på mig för att jag ville se den absolut jämt och ständigt. När jag sedan gick i gymnasiet kom En riddares historia. Det kändes som vi nästan aldrig satt framför tvn när jag bodde på Sörgård, och de få gånger som jag kan minnas att vi såg på film så var urvalet väldigt begränsat. Men En riddares historia var en av de filmer vi hivade oss igenom ett antal gånger minns jag. Jag och Ida brukade sitta och beundra hans charmighet och käkben lite då och då, senast bara för några veckor sen.När jag i somras skulle åka åtta timmars buss hem till Norråker och det visade sig vara en av de varmaste dagarna den sommaren så var jag mer än glad över att de valde att visa Casanova på bussens videospelare. Det kändes som det perfekta sättet att glömma värmen och fördriva några timmar. Jag minns att jag faktiskt tänkte där och då att jag måste komma ihåg att påminna mig själv om att se hans gamla och kommande filmer oftare..
Under de tv-intervjuer som jag har betraktat Heath i under åren, så framstod han alltid så naturlig och rörande nervös. De flesta av oss rör ju gärna vid nån speciell kroppsdel, t. ex. håret, när vi är nervösa. Själv rör jag gärna vid mina hals. Heath rörde mycket vid sina armar har jag upptäckt.
Jag har alltid varit så glädjande säker på att han skulle finnas inom filmindustrin i flera decennium framöver och år efter år leverera storartade prestationer som jag skulle kunna sitta och njuta åt och se fram emot. När nu så inte är fallet så känns det oerhört sorgligt.
Jag satt på jobbet när jag hörde om hans död igår. Nyheterna satte igång klockan åtta på morgon. Chocken som vällde över var i stort sett lika stark som den skulle ha varit om det var en vän som dog. Senare fick jag även höra det ryktas om att hans föräldrar även dom fick reda på nyheten genom media.. Jag kan fortfarande inte riktigt smälta hela situationen och tycker nästan att det är lite läskigt att tänka på. Hur kunde något sånt här hända.
Vad hade kunnat förhindra det.
Heath var utan tvekan en av mina favoritskådespelare, ja, han var nog till och med min absoluta favorit.
Hans död känns för mig väldigt olycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar