old geezer, shrimp pleaser..

Jag borde måla, jag borde måla, jag borde måla, jag borde måla, jag borde måla. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv att jag verkligen borde sätta mig ner och måla de tre tavlor som jag har lovat. Det funkar inte riktigt så. Igårkväll hade jag en en finfin planering inprogrammerad i mitt huvud för idag. Jag skulle uppp tidigt och promenera en bit, äta en nyttig frukost och sen sätta mig ner och måla för brinnande livet.
Istället vaknade jag klockan 14.05, klev upp och smörstekte lite svamp som jag åt på massor av mackor och nu sitter jag här utan minsta lust att plocka upp penseln. Det är just det där "måstet" som tar kål på inspirationen. Jag har dagar, veckor, ja till och med månader då jag inget hellre vill göra än att måla, måla, måla. Men då gör jag det bara för mig själv, för att jag känner för det just då. När någon, som nu, ber mig att måla tavlor så fort som möjligt till dem, åker trotset fram. Nu? tsss, jag målar väl när jag känner för det, här ska ingen komma och bestämma, skriker trotset i mig. Och jag vet.. att så länge jag känner det där måstet över mig så kommer jag tycka att det är jättetråkigt att måla, jag kommer nog göra det i alla fall efter ett tag. Men jag kommer då sannerligen inte njuta av det.

ett litet låttips just nu och alla andra stunder

Holly came from miami f.l.a.
Hitch-hiked her way across the u.s.a.

Plucked her eyebrows on the way
Shaved her leg and then he was a she
She says, hey babe, take a walk on the wild side
Said, hey honey, take a walk on the wild side

Candy came from out on the island
In the backroom she was everybodys darling

But she never lost her head
Even when she was given head
She says, hey babe, take a walk on the wild side
Said, hey babe, take a walk on the wild side
And the coloured girls go

Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo)

Little joe never once gave it away
Everybody had to pay and pay

A hustle here and a hustle there
New york city is the place where they said
Hey babe, take a walk on the wild side
I said hey joe, take a walk on the wild side

Sugar plum fairy came and hit the streets
Lookin for soul food and a place to eat

Went to the apollo
You should have seen him go go go
They said, hey sugar, take a walk on the wild side
I said, hey babe, take a walk on the wild side
All right, huh
Jackie is just speeding away
Thought she was james dean for a day

Then I guess she had to crash
Valium would have helped that dash
She said, hey babe, take a walk on the wild side
I said, hey honey, take a walk on the wild side
And the coloured girls say

Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
Doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo, doo)
(doo)

I've been dreaming, thought it was in vain..

Jag har kommit in i en störtskön period nu. Mer än halva tallriken består av grönsaker, vid alla måltider. Jag studsar upp ur sängen tjugo över fem på morgonen, redo för en lagom lång promenad innan jobbet, tar sedan en ännu längre promenad efter jobbet, innan jag far på min träning. Jag sover mina åtta timmar som jag ska.

Och alla dessa faktiskt väldigt enkla medler gör att jag mår mycket bättre än innan.

Jag brukar ju vara relativt nyttig i vanliga fall också, men jag har då aldrig varit så nyttig som jag är nu. Grönsaker är ju gott, men inget jag har prioriterat lika mycket förut. Sömnen brukar lätt falla bort då jag är en riktig nattuggla, så någon morgonpromenad har det då inte varit fråga om innan och träningen utövas numera två dagar mer per vecka.

Nu är det bara ett plus om det ger något figurresultat också.

In every life we have some trouble, but when you worry you make it double..

Jag drömde om massvis av second hand-affärer inatt.
Dussintals av dem som bara dök upp för min väg när jag var ute och promenerade. Jag hittade dessvärre ingenting i dem, förutom ett gräl som föregick i vad som verkade vara en hemmaloppis och en alldeles för dyr kavaj som jag aldrig köpte. Det är vad min natt innehöll som jag minns, sen hände det en massa saker som är lite suddiga. Och konstiga. Flera gånger vaknade jag till av att någon pratade med hög röst i lägenheten, varje gång tände jag lampan och tittade mig omkring, men såg naturligtvis ingenting. Jag kan tyvärr inte minnas vad personen sa, men jag vet att det var en man i alla fall. Läskigt värre.
Han stod som i hallen och klagade på nånting, nånting jag gjorde eller hade gjort. Om jag bara kunde minnas vad det var han ville ha sagt. För det är ju ändå lite intressant med såna där nattliga besök, även om det skrämmer en från vettet när det väl händer. När jag vaknade runt tiosnåret i morse var min sänglampa fortfarande tänd efter det sista spökbesöket.

Purple haze all around, dont know if Im comin up or down..

Sent i gårkväll låg jag och tänkte över det olika tillfällen av ironi som man stöter på under livet, när jag istället för att sova låg och kämpade med en konstig smärta i hjärtat och stickningar i fötterna. Där ligger man och är så där naiv och hypokondrisk som man bara kan vara under natten. Vem ska jag ringa?
Vem kommer hitta mig när smärtan går över till död? Vem av mina personer kommer först komma på tanken att börja leta efter mig när de inser att jag inte längre hörs och syns? Och den frågan som kändes allra mest: Varför ligger jag ensam i min säng, förstelnad av värk i hjärtat, på alla hjärtans dag av alla dagar?

Jag skriver det här, ur ett oförlöst skri..

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

stenmarkmåndag

Hold tight, and save me again..

Denna dag har varit mystiskt. Minst sagt mystisk. Jag var och handlade i morse på Willys där de har såna här dörrar som öppnar sig själv, bara det att.. det inte gjorde det. De vägrade öppna sig för mig och behandlade mig som om jag var osynlig. Öppnade sig först när det kom en annan person i närheten. Denna händelse hade nog inte gjort mina ögonbryn så upp i skyarna om det inte hade varit så att bara sekunderna efteråt klampar jag med mina kassar i fullaste fart fram mot en fågel, och den flög inte iväg eller blev rädd för mig eller nåt liknande. Den bara tittade på mig med en förundrande, lite överlägsen, blick.
För att återställa balansen i denna konstiga situation av osynlighet så behövde jag bara gå fram till en sån här grön-gubbe-automat och peta lite försiktigt på den så lydde den direkt och när jag med mina bestämda kliv gick på övergångsstället upptäckte jag att det på andra sidan gatan stod en äldre dam och fixerade mig med blicken, nästan väntade. När jag närmade mig ryckte hon tag i mig och undrade om jag inte kunde visa vägen till pizzerian på Kungsgatan 14. Vilket jag givetvis kunde. Jag lämnade av hon på sin plats och gick tillbaka till min lägenhet. Där eftermiddagen fortsatte med sin drastiska mystik, och föll sig så att jag helt oväntat plötsligt fick sällskap, av det mer fysiskt roliga slaget, som höll sig kvar i min lägenhet resten av dagen.
Så även om denna lördag var ovanlig och mystisk, så var den det av det mer bra slaget.

Come away where they can't tempt us, with their lies..

Det är intressant, på ett väldigt tragiskt sätt, att se hur känslig man egentligen går runt och är om dagarna. Igår fick jag en rapp förolämpning i farten av min arbetskamrat. Vi pratade om en vakt som bara blev tillsammans med överviktiga kvinnor som han sedan verkligen ansträngde sig för att få fina och smala, och även alltid lyckades med det. Min arbetskamrat kom med kommentaren 'Det är bäst du ser upp, Anna'. Först satt jag bara paralyserande still, kände mig chockad och undrade om jag verkligen hade uppfattat rätt. Sen började tårarna bränna runt ögonen och en olustig klump i halsen började bildas. Jag satt i en halvtimme och var helt förstörd och tänkte miljoner av negativa tankar. Efter det kom min lunch och jag blev sittandes i telefonen hela timmen med Emma J och hulkade fram min förtvivlan. Hon blev riktigt urförbannad och det kändes som en vänskapsbevisning som jag mer än väl behövde just då. När min lunch väl tog slut gick jag med tunga steg tillbaka till kontoret. Där satt min arbetskamrat och väntade på mig, förklarade att hon hade sett mig bli ledsen och förstod att det var hennes kommentar som hade gjort mig så. Hon bad med en väldigt ångerfull min om ursäkt och jag såg att hon verkligen menade det när hon av själva insikten nästan själv började gråta. Hon sa att kommentaren egentligen menade 'Se upp Anna, du som är singel och ute i farten, för han den där vakten verkar konstig' men att hon av ren tankspriddhet hade låtit kommentaren slippa ut på ett väldigt klumpigt och felaktigt vis.
Jag vet inte, jag antar att allt är bra nu, även om de där negativa tankarna ändå tar ett tag på sig att försvinna. På sätt och vis känner jag mig förvånad över att hon bad om ursäkt.
Hela händelsen tog mig med på en mental resa tillbaka till grundskolan och eftersom jag aldrig förväntade mig några ursäkter då, så förväntade jag mig inga nu heller.

The mid twenty joys around a heart thats black and blue..

Nu har jag nyss lämnat av Emma på busstation. Hon har varit här och umgåtts. Jag har bjudit hon på middag, det blev fullkornspasta med zucchini-laxsås. Godare än vad jag förfarade att det skulle bli. Med lite vitlök blir allting kanon. Efter vi hade ätit spelade vi lite Fia med knuff för gamla tiders skull och till det drack vi oss en kopp te. Skvallrat en hel massa har vi också gjort, och hunnit varit på ett pilates-pass och tränat bort lite träningsvärk från helgen. En rätt lyckad kväll får jag medge. Goda vänner ligger ändå nånstans på topp bland de saker som är absolut nödvändigt att ha.

Like a flower waiting to bloom, like a lightbulb in a dark room..

Phuw.. Vilken helg! Jag har varit i Boden från tidigt i går morse till ungefär precis alldeles nyss. Umgåtts med Emma och gänget. Ideén var att åka skoter.. Och åka skoter blev det! Arton mil för att vara exakt. Större delen av den tiden satt jag bakom ryggen på fartdåren Jimmy. Jag är totalt fullkomligt slut i hela kroppen och mest i överarmarna och innersidan av låren, efter att ha suttit och spänt mig och roterat kroppen fram och tillbaka över skoterryggen. Men kul var det! Vad är det dom säger.. Vad som inte dödar dig gör dig starkare. Haha.. Jag kan riktigt känna mina överarmar växa.. Vi åkte ungefär sex-sju timmar i lördags, satt och surra och drack grogg större delen av lördagskvällen.. och natten för den som vill se det så.. och sen upp och åkte sex-sju timmars skoter till idag. Tanken på att kliva upp klockan sju och arbeta imorn känns just nu väldigt slitsamt. Det är dagar som denna som jag tackar min lyckliga stjärna nånstans, för att jag bara har två minuters gångväg till mitt kontor.

Nobody want's to see, lovers of today happy..