torsdag

The more you refuse to hear my voice, the louder I will sing..

Den här veckan har varit.. annorlunda.. på både gott och ont.
Jag fick nämligen lite förändringar i mitt flummiga vardagsliv på jobbet och min ensamma hemmatid i lägenheten. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kom Andreas (min lillebror) hit på måndan. Han anlände ungefär i samma veva som jag fick veta att min flummigaste kumpan på jobbet hade fått sparken. Emma.
Det handlade om nedskärningar och "sist in-först ut" och en massa annat gojja. Jag tycker bara att det är ledsamt. Men min bror kom ju, så jag hade ju nån som jag kunde bolla mina tankar med och inte vandra fram och tillbaka som Farbror Joakim och enbart vara fokuserad på hennes avgång. Så det var bra.
Vi har dessutom haft det riktigt trevligt faktiskt. Jag och Andreas. Svullat som små utsvultna dvärgapor i ungefär fyra dagar. På allt. Hamburgare. Chilinötter. Ostkrokar. Cola, cola, cola. Chinamat. Surströmming. Sen så har vi sett Jägarna, våldskollat på komediserier och spelat fia med knuff. Bio har vi hunnit med också. 1408. Den där engelska filmen som han svensken som gjorde Ondskan har gjort. Rätt okej faktiskt. Igår var vi dessutom på studentkårspub med Andreas förra klasskamrat Niklas.
Det var.. mysigt kanske mer än roligt.. Alla studenter som vi trodde skulle befinna sig där satt hemma och såg på fotboll. Så det var kanske mindre lyckat. Men det gick. Imorse for då min lillebror hemåt. Och nu sitter jag här och tänker halvt att min vardag kommer återgå till det vanliga. Tills jag kommer på det där med Emma igen. Men.. det ordnar sig väl det också.

Inga kommentarer: