Everybody knows the fight was fixed, the poor stay poor, the rich get rich..

Ibland känns det som att jag kommer vara så upptagen med att förbereda mig för att få ut det bästa och förbereda mig för något bättre att jag tillslut ändå kommer missa den där chansen till mer tillfredelse när den nu väl kommer dyka upp.
Jag tycks ha så svårt att hitta den där balansen emellan saker.
Det är alltid allt eller inget, vilket gör det jobbigt när jag bara behöver befinna mig i den situation som är lagom. För det är ju självklart onyttigt att tänka så mycket så man sållar bort allt bra som kommer in, bara för att det känns som att det är fel i tankarna när man tillslut har tänkt på det så mycket så man har tänkt slut på det. Det är även självklart onyttigt att hålla sig så sysselsatt om dagarna och nätterna så man skjuter undan de tankarna som man nog förmodligen behöver tänka,
de saker som man behöver göra,
det tillstånd som man behöver befinna sig i.
Just nu känner jag mig så involverad i tankar och händelser som jag tycker mig behöva mer än nånting annat, när de egentligen enbart är så jag känner därför att de liknar de saker jag egentligen behöver. Det är väldigt sällan jag ser det här problemet också, och bestämmer mig för att göra nånting åt det. Så lite tur är det ändå att jag har förmågan att skriva ner det,
de få gånger då jag kommer på mig själv.