onsdag

You cause a commotion when you come to town, you give 'em a smile and they meet..

För fem år sedan.. gick jag första ring på Hjalmar Strömerskolan i Strömsund. Det pågick en strejk där och på mitt elevhem Sörgård bodde bara jag och studenterna kvar.
För fyra år sedan.. var det 25-30 grader varmt den här tiden. Vi plockade syrén och stoppade i våra 7 kvadrat, spelade fia med knuff varje dag och åt massvis med popcorn och drack Önos saft.
För tre år sedan.. struntade jag totalt i sömnen och väldigt många studentfester och försökte istället desperat ta till vara på varenda minut jag kunde av tiden med mina sambos. Jag mådde väldigt dåligt och det mesta var förvirrande
För två år sedan.. höll jag på planera min flytt till Luleå där jag bor nu. Jag hade väldigt många förväntningar och såg riktigt mycket fram emot någonting nytt.
För ett år sedan.. hade jag blivit erbjuden mitt nuvarande jobb på KPJ Konsult som skulle starta i mitten på juni, jag tog det lugnt, njöt av våren och var riktigt nöjd med det mesta.
Igår.. och alla de tidigare dagar denna vecka har jag varit jätte trött och inte kunnat få nog av min säng.
Imorgon.. när jag vaknar på morgonen så ska jag ha diskat bort all disk som just nu befinner sig på min diskbänk och målat klart min senaste tavla. Jag ska, jag ska.
Om ett år.. har alla de saker som jag har gått runt och hoppas på den senaste tiden sedan länge gått i uppfyllelse.
Om tre år.. har jag nästan nyss fyllt 25 år.. Förut hade jag en lista inuti mitt huvud på saker som jag skulle göra och saker som jag skulle ha gjort när jag var 25 år. Jag hade även en lista på saker som jag skulle göra om de saker som jag skulle ha gjort inte hade blivit gjorda. Nu bryr jag mig mindre om såna tankar, och förhoppningsvis gör jag det då också.

lördag

Inget finns kvar, av dom tvivel jag bar, att du var ett tidsfördriv..

"Lycka - det är som om man plötsligt hade svalt en strålande bit eftermiddagssol", så sa den nyzeeländska poeten Katherine Mansfield för närmare 100 år sen.
Och tydligen finns det 19 olika sätt att le, varav endast ett är äkta och kan kopplas ihop med en genuin känsla. 19 olika sätt. otroligt.
konstigt att man inte alltid hittar rätt. ;)

Lyckliga människor mår, vetenskapligt bevisat; bättre, är klokare och mer kreativa, de löser problem snabbare och på ett bättre sätt och de är dessutom trevligare och mer uppmärksamma.
Eftersom positiva känslor motverkar stress och stimulerar immunförsvaret så är lyckliga människor med andra ord både friskare och mer framgångsrika. Lycka föder framgång!

En tysk vetenskapsjournalist vid namn Stefan Klein är helt övertygad om att lycka är någonting man odlar, någonting man till och med måste anstränga sig för att uppnå. Han anser att varje gång som man lär sig någonting nytt förändras kopplingskretsarna i hjärnan och nya maskor i nervcellernas nät uppstår. Så om man proppar in en massa positiva känslor i hjärnan så kan man tränga ut de negativa känslorna.

Man kan ibland tro att medicinering kan göra en lycklig.
Men lycka är inte bara frånvaro av förtvivlan eller nedstämdhet.
Den är ett bejakande tillstånd där man upplever att ens liv innehåller både mening och glädje.

Ett sätt att undvika att bli nedstämd är att fokusera på sina talanger och möjligheter.
På så sätt kan man själv påverka sin upplevelse av lycka - genom att ta vara på sina anlag och på de tillfällen som dyker upp.
Världen, som vi upplever den, uppstår framför allt i våra huvuden.

10 lyckoövningar!
  • Träna dig glad! Spring, simma och ha sex!
  • Sysselsätt dig! Gå med i olika aktiviteter!
  • Sov djupt! Djupsömnhet bidrar till att njutningshormoner nybildas i hjärnan!
  • Utagera inte! Observera och acceptera ilska/rädsla/sorg.
  • Var här och nu! Om man tränar sig i medveten närvaro övar man sig att njuta!
  • Ta kontrollen! Om man fattar egna beslut kan man också känna lycka!
  • Var snäll! Vänskap och kärlek kan i det närmaste jämställas med lycka!
  • Var öppen! Det finns ett samband mellan ett öppet sinne och att skapa lycka!
  • Skriv lyckodagbok! När glädjen står där svart på vitt måste hjärnan acceptera!
  • Samla på lycka! Tillfredställelsen är sammansatt av många lyckliga ögonblick!
"Vi kan inte övervinna vrede och hat genom att bara uttrycka dem. Vi måste aktivt odla motmedlen mot hat: tålamod och tolerans". - Dalai Lama
Med det menade han att man kan förbereda sig genom att ständigt jobba på att bygga upp en inre belåtenhet och odla vänlighet och medkänsla med andra.

Om man nu väljer att rikta sin medvetenhet och energi mot saker och människor som ger en glädje och tillfredställelse har man stora möjligheter till lycka i en värld full av olycka.
Lyckan kan även enkelt sammanfattas i tre delar;
någonting att göra
något att älska

någonting att se fram emot.

Vi människor agerar som om bekvämlighet och lyx vore huvudmålet med livet, när allt vi behöver för att känna oss riktigt lyckliga är något att vara entusiastiska inför.

Entusiasm, glädje och lust motverkar de negativa känslorna,
ungefär som vinden driver bort dimman.

torsdag

I might have even called your name, as I ran searching after something to believe in..

är det stunder som nu. dagar som idag. som jag får bryta alla regler och svepas med i nånting oregelbart. livets alla val tränger sig på. jag tänker på de val jag inte ångrar. och jämför mig själv med en älv. en norrländsk älv. som inte vet vart den flyter. och som har tankar som faller som regn.

söndag

Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra, och att det gick att göra om..

Det känns som förvånansvärt hur lite det ibland krävs för att skapa nånting mycket större.
Hur mycket man ibland får kämpa. Hur falsk jag kan känna mig när någon har mig som omtyckt. Hur äkta det känns när jag får det jag ändå vet att jag har kämpat för.
Tiden springer som iväg, och större delan av den tiden känner jag mig lite halvt om halvt omedveten om vad jag gör och hur jag hamnar i de situationer jag hamnar i.
Det bara blir så när jag slår på den där autopiloten som finns inprogrammerad.

Jag känner mig trött i medvetandet som tar hand om kroppen. Ändå vet jag att jag förmodligen är i mitt piggaste jag just nu.
Och det bekymmrar mig. Men kanske har jag missuppfattat det. Kankse behövs det något mer.
Det behagliga med det som väntar är att man kan gömma sig även om det skrämmer.
Mer egentid. Mer styrka.. Svaghet..? Jag vet inte längre.
Båda delarna kan vara i skönt i måttliga mängder.
Behövligt.. Onyttigt.. Annorlunda.

fredag

Everybody knows the fight was fixed, the poor stay poor, the rich get rich..

Ibland känns det som att jag kommer vara så upptagen med att förbereda mig för att få ut det bästa och förbereda mig för något bättre att jag tillslut ändå kommer missa den där chansen till mer tillfredelse när den nu väl kommer dyka upp.
Jag tycks ha så svårt att hitta den där balansen emellan saker.
Det är alltid allt eller inget, vilket gör det jobbigt när jag bara behöver befinna mig i den situation som är lagom. För det är ju självklart onyttigt att tänka så mycket så man sållar bort allt bra som kommer in, bara för att det känns som att det är fel i tankarna när man tillslut har tänkt på det så mycket så man har tänkt slut på det. Det är även självklart onyttigt att hålla sig så sysselsatt om dagarna och nätterna så man skjuter undan de tankarna som man nog förmodligen behöver tänka,
de saker som man behöver göra,
det tillstånd som man behöver befinna sig i.
Just nu känner jag mig så involverad i tankar och händelser som jag tycker mig behöva mer än nånting annat, när de egentligen enbart är så jag känner därför att de liknar de saker jag egentligen behöver. Det är väldigt sällan jag ser det här problemet också, och bestämmer mig för att göra nånting åt det. Så lite tur är det ändå att jag har förmågan att skriva ner det,
de få gånger då jag kommer på mig själv.

tisdag

You said I was late, but that you knew I was coming..

Tankar från i höst:


"Det är dumt att vara tjugoett och känna sig gammal och ändå samtidigt komma på hur jäkligt ung man är. Det är dumt att vältra sig i nostalgi även när de handlar om de år man vill glömma. Men ibland känns det som om det är det enda som finns att göra när det ändå inte ligger nån magisk aura runt tjugoårsåldern, när ändå ingen annan önskar att de vore precis där, utan mer i det bekymmerslösa sjutton. Och vad jag önskar att jag vore sjutton. Dagarna rinner förbi nu, och det känns som om ännu en höst kommer, ännu ett slut på ett år då man kommer sitta och räkna ut det man har åstadkommit under året. Ännu en höst med all den negativitet som lägger sig runt huvudet. Rädslan som på automatik fortfarande gör sina årliga smärtsamma klumpar i magen. Fastän det är över ett halvt decennium sedan högstadiet. Och fastän jag vet att jag har åstadkommit mer än vad jag tror detta år. om jag bara tänker efter.
så känns det inte alls så just nu."


Många tankar har förändrats de senaste månaderna.
Det slog mig tidigare idag att de två personer som jag pratar mest med och delar mest saker med under dagarna, dom två personerna hade jag aldrig ens träffat för mindre än ett år sen.
Är det tragiskt eller bara underbart?

måndag

Here I slide again, about to take that ride again..

ibland undrar jag om det är det man gör när man är impulsiv som visar på vad man egentligen vill göra. eller om man bara försöker bevisa nånting för sig själv.
alla de saker man gör som man förmodligen egentligen inte alls borde göra, kanske görs bara för att leka rebell. för att det oftast är intressantare att veta hur man kan hantera det förbjudna än att spendera timmar med att fundera på 'om'.

jag undrar lite vilka tankar och förhoppningar man borde lägga på sig i förväg, ifall nånting hemskt skulle hända i slutändan.
för även om den situation man befinner sig för tillfället kan gå bra, så kanske man ändå borde ta den eventuella chocken i små portioner i början istället för allting på en gång.

jag undrar vad som är bäst av att handla först och tänka sen, och tänka först och handla sen.
vilket val som egentligen ger mest livskvalitet. och vilket val som egentligen ger minst fiender.
vilket val som egentligen ger mest respekt. och vilket val som egentligen ger minst ånger.

fredag

Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst..

Nu i tveksamhetens tid
här i frågornas land
ber jag dig komma hit
får jag hålla din hand
får jag luta min panna
mot ditt trygga bröst
vågar jag be dig att stanna
får jag höra din röst

Låt mig låna din kraft
jag kan dämpa mitt fall
med tankarna på vad vi haft
och allt som komma skall
får jag luta min panna
mot ditt trygga bröst
vågar jag be dig att stanna
får jag höra din röst

När tveksamhet gror
då jag är långt från beslut
då ingenting är som man tror
inget är som det ser ut
får jag då luta min panna
mot ditt trygga bröst
vågar jag be dig att stanna
får jag höra din röst
får jag höra din röst
får jag höra din röst

onsdag

The way we look to us all, the way we look to a distant constellation..


Hittade en artikel tidigare i veckan om överanalysering av tankar där sex stycken påståenden målades upp som klara symptom. påståendena var:

  • jag tänker på hur ensam jag känner mig.

  • jag tänker på hur passiv och omotiverad jag känner mig.

  • jag går igenom gamla händelser i huvudet och önskar att det hade gått annorlunda.

  • jag tänker på hur upprörd och orolig jag känner mig, och varför.

  • jag tänker på alla mina misslyckanden, brister och misstag.

  • jag frågar mig själv varför jag inte klarar av olika saker bättre.
Psykologen Susan Nolen-Hoeksema ansåg att denna folksjukdom med tankeanalysering var väldigt vanlig bland kvinnor och definitivt kan förstöra mer än vad man tror att den kan göra.
De som tänker och analyserar för mycket får sina egna liv att verka mer besvärliga och de blir också mer stressade.
Dessutom skadar tankarna deras relationer, eftersom andra blir irriterade på deras oförmåga att lägga det förflutna bakom sig.
Depressioner kan även det lätt uppstå ur dessa negativa tankemönster.
"Utmärkande för människor som tänker för mycket är att de gång på gång går igenom det förflutna, nutiden och framtiden - men utan att gå vidare till nästa fas: problemlösningen"
Orsaken till denna tankeanalysering är av en rätt så bortskämd art. Människor idag tycker sig ha rätt till fler saker - vi förväntar oss en massa pengar, ett jobb vi älskar, ständigt tillfredsställande relationer och att vi ska må bra större delen av våra liv. När det sen inte blir så accepterar vi inte det som en del av livet.
Istället ägnar vi orimligt mycket tid och energi till att grubbla över varför.
Anledningen till att det är mer vanligt bland kvinnor är att vi kvinnor oftare definierar oss utifrån våra förhållanden och på vad andra tycker om våra förhållanden, än vad män gör.
Så när vi befinner oss i ojämlika eller osunda förhållanden så kan det skapa katastrof i hela vår tillvaro.

Det man kan göra för att förhindra att tänka och analysera för mycket, är till exempel:
Att helt enkelt inse att det inte hjälper att tänka för mycket, vilket ju kan vara lättare sagt än gjort när tankarna flyger okontrollerat,
Att inte sitta still utan vara ständigt aktiv.
Att boka in en cirka tio minuter om dagen då man faktiskt får fundera och grubbla sönder sig själv, när man då får den specifika tiden så framstår problemen inte lika viktiga längre.
Att vara ledsen - men sedan gå vidare sluta fundera på vad man känner och bara acceptera att man känner.
Att sänka sina förväntningar acceptera att andra människor inte tycker likadant som en själv, när man accepterar det har man inte längre samma behov av att förstå andra människor.
Att förlåta och gå vidare släppa ilskan utan att för den skull anse att det man tidigare tyckte var fel nu tycker är rätt.
Att brainstorma och planera fundera med hjälp av papper och penna på möjliga lösningar på ett problem och sedan gå tillbaka och utvärdera för- och nackdelar med varje lösning.
Att börja smått genom att ta ett litet steg bryter man handlingsförlamningen.
Att ta hand om sin kropp Gå och lägga sig tidigare, äta nyttigare och dricka mindre.

måndag

I can teach you, but i have to charge..

folk får vara falska sattyg bäst de vill, för de som i slut ändan lyckas bäst är de personer som inte är det. och jag planerar inga djävulskap i höga tonarter. jag skyddar bara mig själv. bygger sköldar proppade med handgranater att använda i nödfall men låter mig först byggas upp till ett riktigt nödfalls-offer, till bristningsgränsen törstig på hämnd.

folk håller bergis sina svåra människor gömda i garderoben nu.
de ligger där och sover tillsammans med små dvärgar söta som socker och kluriga manicker som de lyckats samla på sig under åren men som nu är tragiskt trasiga. flummiga erfarenheter och guldkantade ägodelar kan samlas på hög. de glaserade hemligheterna ligger där i garderoben tillsammans med skeletten.

ett leende brukar ju lätta upp och kramar är som sagt bra, men vad gör du när du inte kan leva dig in i ögonblicket. och ständigt väntar på förbättringen som kanske redan har hänt.
kanske glömmer du då bort att vara kåt, glad och tacksam och blir fly förbannat odräglig istället. använder stegen när du ska klättra på väggarna och tandpetarna i ögonen för den där riktigt stirriga blicken.

nädu lilla vännen, här krävs strategi!

söndag

I made wine from the lilac tree, put my heart in its recipe..


speciella ögonblick och speciella tillfällen är inte samma sak.
speciella tillfällen är mindre förtjänta, mer pinsamma och oftast väldigt märkbara.

ett speciellt ögonblick kan nästan lika gärna vara synen av en ostmacka.
det beror helt på vilka förväntningar och önskningar man har.
sen skulle ju en bra förutsättning till det vara
om man visste vad man förväntade sig och önskade sig.

jag tror dock inte att jag riktigt har klart för mig vad jag förväntar mig av det val jag har gjort de senaste månaderna.
jag går alldeles för snabbt på en impulsiv direkt känsla och tänker aldrig riktigt efter före.
och än hur roligt, spännande och passionerat det må låta, så sitter jag då mer ofta senare och undrar om det där verkligen blev rätt.
fast det kanske alla gör.
-
men nu måste nånting ändå ha blivit väldigt rätt,
och nånting måste dessvärre även ha blivit väldigt fel.
för jag har en äcklig känsla av en fejkad balans