fredag

Let me rest in the silence of your embrace, give me a moment and dont make me explain..

Idag har denna kvinna lämnat min nuvarande arbetsplats för gott. Förvirrande nog så har jag gått runt och varit jätteglad hela dagen, men det beror mest på att jag förmodligen har förträngt hennes avgång och för att jag går runt och är hög på pepparkakor hela dagarna. Egentligen oroar jag ju mig innerst inne på hur jag ska klara mig utan hon när veckorna även i fortsättningen kommer innehålla fyrtio timmar, när hennes arbetsuppgifter i fortsättningen nu kommer lägga sig som en liten demonisk hög ovanpå mina arbetsuppgifter, och när jag troligen bara kommer känna för att gå runt och sakna hon och hennes sätt att ta fram det mest fantastiska i mig.

You with the sad eyes, don't be discouraged..

Jag har tänkt mina tankar i engelska meningar hela veckan. Formuleringarna har blivit svårare och svårare och ibland har jag inte hittat nån översättning alls [För vilken är egentligen den smidigaste översättningen till 'it make more sense'?] Så för att börja denna bloggdiskussion tänker jag inleda med en svensk översättning av en väldigt vanlig engelsk inledning; 'Ni vet när.. [you know when you have lots of stuff you need to do..] ..man har massor av saker som man vet att man borde prioritera först och göra nu men man helt enkelt inte kan förmå sig till att starta med. I eftermiddag har jag haft en sån dag. Min diskho har varit full, mitt kylskåp tomt och min mage i sinnom tid även den tom. Telefonen har längtat efter att användas och håret har varit i uppror. Men mina impusler har bara velat trösthandla det som den väldigt odeppiga sidan av mig tycker att den deppiga sidan av mig nog egentligen behöver. Så jag har inhandlat juldekoration, armbandsur, hörlurar och oljelampa.
Det tog upp tre fullkomligt härliga timmar av noggran inspektion och långsam spatsering fram mellan Luleås gator och affärer.
Och nu i efterhand inser jag ändå att jag trots allt prioriterade rätt.

onsdag

Now use both hands, oh, no don't close your eyes..

Han bor i mitt skåp och äter upp mina sopor om dagarna.. i wish..
Även om så inte är fallet så älskar jag han i alla fall.

måndag

My infant spirit would awake, to the terror of the lone lake..

Någonstans finner jag ingen mening med att gå upp ur min säng av nallar på mornarna. När mina ögon slås upp för att möta morgonljuset som slår in genom mina smutsiga fönster, vill jag inte gå upp. Det finns ingen anledning, inte en enda. Det är barnsligt, liksom nallarna i min säng, men det är så. Och om det finns en anledning så är jag så trött att jag inte orkar finna den, jag orkar inte längre leta. Vissa dagar går jag verkligen upp för att ta mig ut i världen av prestationer. Jag går upp och ser på min kropp i spegeln som är mycket smal för jag har magrat. Mina bröst är mindre än vanligt, mina fräknar är färre.
Istället har jag fått allt fler sår på kroppen som vägrar läkas.
Jag river upp dem om nätterna och när jag vaknar blöder jag.
Ja, ibland går jag verkligen upp och jag tvättar mig och jag äter även frukost och ser på tidningen som liksom ett brev på posten kommer in genom min dörr. Jag tror att jag prenumererar, men jag har glömt varför. Till slut ska jag klä på mig, men trots att garderoben är full av kläder och alla är vackra - kan jag inte välja. Det finns ingenting som passar ihop. Allt skär sig. Ingenting sitter kvar. Det gör ont mot kroppen. Kjolen hänger fel. Skärpet lossnar. Håret står rakt ut. Skorna är för små.
Mina jackor är för kalla. Jag glömmer vilken årstid det är.
Så jag går inte ut.

- Barbara Voors.

lördag

Your mind can never change, unless you ask it to..

Detta är mitt etthundrade inlägg. Som kommer handla om vad.. Jag är lite fundersam över mig själv och vad jag egentligen är för typ just nu.. Under de här sex månaderna jag har arbetat på mitt företag så har jag hittat en person att ty mig till, en person som jag har känt är tillräckligt lik mig för att jag ska kunna vara mig själv. De senaste åren har jag på något sätt lyckats få in den vanan att hitta minst en sån person. Men när nu denna person är just den personen som kommer avgå är jag lite orolig över att mina andra arbetskamrater kommer tappa bort min egen identitet nånstans där på vägen och sedan bara finna mig.. tråkig. Samtidigt som jag tänker att det nog är väldigt konstigt om jag absolut måste ha en likasinnad person för att kunna vara mig själv.
Mina vänner kallar mig färgglad. Mina bröder jämför mig med karaktären Phoebe Buffay från Vänner. Och för ett tag sen sa en person som jag bara känner lite vagt att jag får han att tänka väldigt mycket på Ally McBeal. Så.. Om dessa liknelser nu stämmer med den person jag är.. Inte kan väl den sortens person var tråkig?

torsdag

The more you refuse to hear my voice, the louder I will sing..

Den här veckan har varit.. annorlunda.. på både gott och ont.
Jag fick nämligen lite förändringar i mitt flummiga vardagsliv på jobbet och min ensamma hemmatid i lägenheten. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kom Andreas (min lillebror) hit på måndan. Han anlände ungefär i samma veva som jag fick veta att min flummigaste kumpan på jobbet hade fått sparken. Emma.
Det handlade om nedskärningar och "sist in-först ut" och en massa annat gojja. Jag tycker bara att det är ledsamt. Men min bror kom ju, så jag hade ju nån som jag kunde bolla mina tankar med och inte vandra fram och tillbaka som Farbror Joakim och enbart vara fokuserad på hennes avgång. Så det var bra.
Vi har dessutom haft det riktigt trevligt faktiskt. Jag och Andreas. Svullat som små utsvultna dvärgapor i ungefär fyra dagar. På allt. Hamburgare. Chilinötter. Ostkrokar. Cola, cola, cola. Chinamat. Surströmming. Sen så har vi sett Jägarna, våldskollat på komediserier och spelat fia med knuff. Bio har vi hunnit med också. 1408. Den där engelska filmen som han svensken som gjorde Ondskan har gjort. Rätt okej faktiskt. Igår var vi dessutom på studentkårspub med Andreas förra klasskamrat Niklas.
Det var.. mysigt kanske mer än roligt.. Alla studenter som vi trodde skulle befinna sig där satt hemma och såg på fotboll. Så det var kanske mindre lyckat. Men det gick. Imorse for då min lillebror hemåt. Och nu sitter jag här och tänker halvt att min vardag kommer återgå till det vanliga. Tills jag kommer på det där med Emma igen. Men.. det ordnar sig väl det också.

söndag

You can't tip-toe across the stage of your brother's sacred playground, you gotta show em how to really light it up..

Imorgon kommer min lillebror på besök hos mig. Han ska troligen, förhoppningsvis, kanske, stanna tills på torsdag. Det kommer bli hur bra som helst. Jag har städat min lägenhet lagom mycket, i förberedelse. Med lagom mycket menar jag lite undanröjning och lite dammsugning. Det är trots allt lite skillnad på lillebror-städning och mamma-städning. Med mamma-städning blir det mer undanröjning och kanske lite skurning som plus på dammsugningen. Men nu var det lillebror-städning som låg på tapeten. Jag vet inte riktigt när han kommer, men det verkar som att han kommer befinna sig nånstans i Luleå när jag har slutat jobba för dagen imorgon. Det lite tråkiga med hans vistelse här är ändå att jag kommer jobba varje dag och därmed vara borta mellan sex och fyra. Men det blir nog bra. Han sover ju som en katt ändå om dagarna så han är nog mest ensam några få timmar på eftermiddan. Det bästa med hans vistelse här är att jag inte behöver vara ensam nästan nånting alls under fyra dagar. Folk på jobbet och folk hemma. Perfekt.

onsdag

I play along while rushing cross the forest, monkey business on a sunny afternoon..

Jag har funnit denna dag rätt mysig ändå.
Om två veckor ska vi flytta vårat lilla kontorsteam från en timmes promenad från mig till fem minuters promenad från mig. Lokalen i vårat nuvarande hus ska rivas eller byggas om eller liknande så på parkeringen står en gigantisk traktor och gräver i marken.
Idag råkad den riva av en kabel och allt blev mörkt.
Vilket gjorde att vi tände alla levande ljus vi hade i rummet och började äta upp de frysta bären som låg i frysen.
En totalt perfekt ursäkt.
De kan ju inte ligga där och tinas upp heller.

måndag

These dreams in which i'm dying, are the best i've ever had, i find it hard to tell you, i find it hard to take..

Igår såg jag en kortfilm som gick på SVT 2 klockan 19.50. Det var en tio minuter kort film baserad på den bok som jag just nu håller på deltids-läsa ibland. Älskade du av Barbara Voors heter den. Nyfikenheten tog som väldigt mycket över där igårkväll och jag kände mig riktigt angelägen att se just den kortfilmen när den nu handlade just om denna för mig lite ovanliga boken, som jag på sätt och vis blivit lite kär i de senaste veckorna. Sen tänkte jag också att det nog kunde vara roligt att väcka upp sinnena ytterliggare och få lite ny syn och nya bilder till karaktärerna och händelserna. Men nej, jag måste säga att jag blev besviken. Kortfilmen var usel. Jag ångrar bittert att jag såg den och önskar mest att jag kunde gå tillbaka och bara ha mina egna föreställningar om hur karaktärerna ser ut, och att jag på mitt eget vis fortfarande kan fläta in mig själv i historien utan att se mer eller mindre kända skådespelare fladdra förbi ögonlocken.

lördag

With an ironclad fist I wake up and french kiss the morning..

Regn, regn, regn. Man borde ju kunna tro att Luleå skulle kunna bjuda på något mer smakrikt som.. jag vet inte.. snö?!
Men nää. Idag har jag släpat mig ut ur min trygga lägenhet och säng för att gå på gratisbio. Gratisbio är väl ändå underbart. Även om det är barnbio. Jag, Emma och Emmas treåriga dotter Sanna gick och såg "Lilla Spöket Laban - Spökdags". En femtio minuter lång film i fem delar där Laban skräms och blir skrämd. Efter detta underhållande lilla utspel så har jag fortsatt att vara mestadels lat och suttit inne i min lägenhet. På mina stolar, mitt golv och min säng. Jag har sett ytterliggare två filmer, ägnat lite omtanke om min musik och lagat lite god mat.
Så där ja, nu är världen informerad!

torsdag

Busted flat in Baton Rouge, waiting for a train, and I's feeling nearly as faded as my jeans..

Ja just det ja. Jag kanske ska berätta lite om helgen också, och inte bara lägga upp bilder. På lördag morgon klockan åtta åkte jag alltså till Sundsvall med en åtta timmars buss. Jag möttes på vägen till bussen av snööö. Underbara, underbara snö. (som aldrig, aldrig, aldrig får försvinna förns i slutet på april nu). Bussresan ner gick finfint. Sov en bit, såg två filmer och vips var jag i en stad jag aldrig tidigare varit i. Som faktiskt var finare än vad jag hade förväntat mig. Jag hade tre timmar på mig att förvandla mig själv till Morticia Addams, och de där tre timmarna bara försvann.
Jag tror jag hann precis. Det var hur härligt som helst att träffa alla de människor man inte sett på flera månader. Och Saras lägenhet var verkligen jättefin! När vi hade varit där i kanske en halvtimme så bar de av mot kårhuset. Som såg rätt coolt ut. Vi blev serverade fördrink och kom till slut till våran bordsplacering. Kvällen flöt på med mat, lekar och efterrätt. Och sedan kårpub på undervåningen. Allas humör var på topp, kort blev tagna och sprit inhalerades. Men så upptäckte Tysken att någon tagit hans jacka med den nyinköpa mobiltelefonen i och Pontus upptäckte att han helt plötsligt hade blivit avstängd från kårhuset. Så då blev stämningen lite slak, och de flesta av oss for till Stadshuset istället. Där dansade vi ett tag och sen bestämde vi oss för att fara hem till Sara igen för att dricka te, surra och käka knäckebröd. Jag och Ida (jag sov med Ida i Idas systers lägenhet) for mot hennes systers lägenhet vid halv tre på natten tror jag. Då blev det sova, sova sova. Och sen sätta sig på en åtta timmars buss upp igen klockan tio nästa morgon.

söndag

Oh I get by with a little help from my friends, she gets high with a little help from her friends..

Sara med städningen
Tysken och jag
Ida, Anders och nån
Pq och Ida
Pontus och Sara
Lekar
Sofie och Mikael
Maten
Mitt namn
Tysken - Elvis
Pontus och Sara
Björn - Döden

fredag

You did not desert me, my brothers in arms..

Alla Helgons Helg. Jag ska på maskerad i Sundsvall och hinna åka sexton timmar buss plus det. Det är rörigt. Bussfika har fixats. Godis, mackor, Loka. Lösnaglar, lösfransar, kroppspuder och diverse har fixats till kostymen. Sinnet är nerpackat. Shit, jag får inte glömma kameran. Jag som har tjatat om min framtida systemkamera i evigheter nu kan ju inte glömma att ta kort (med min vanliga digitalkamera) en helg då det faktiskt finns föremål att ta kort på. Nej, nej, här ska pixas. Sömnen prioriteras garanterat bort i helgen. Den helg då jag förmodligen behöver den som mest. Men det gör ingenting, jag ser verkligen, verkligen fram emot helgens aktiviteter. Ibland känns det som ens nära och kära finns i en annan värld eller i en peter pan-film som man inte ens kan peta på, och så kommer det nån stund ibland då man inser att de bara är några timmar bort. Några få timmars resa med valfritt fordon så träffar man de där folket som man saknar.