måndag

lördag

Theres a rainbow, and all of the colors are black..

Jag tänker mycket på psykisk ohälsa just nu. Vilka åldrar det är mest kritiskt i. Jag är medveten om hur det kan kännas i tonåren och jag är medveten om hur det kan kännas strax efter man har kommit ur tonåren. Jag har upplevt det själv som rent förjävligt. Men ändå kan jag inte låta bli att undra om det inte är ännu värre runt trettioårsåldern. Eftersom jag inte kan utgå från mina egna erfarenheter så utgår jag från vad jag hör och ser. Vad jag då upplever är att jag mer och mer börjar märka att de flesta av mina vänner som är mellan 25 och 35 år är slavar under diverse krav på vad de ska ha uppnått, vad de snart måste uppnå, och vad som redan är försent att uppnå. Även om jag vid snart 22 års ålder känner stressen komma krypandes lite ibland, så är jag ändå relativt lugn på det planet.

Jag har även tänkt mycket på konsekvenserna av psykisk ohälsa och inser även där att de senaste fem självmorden jag har hört talas om har begåtts av människor mellan 25 och 30 år.
Det oroar mig. Både för min egen skull och för alla de som jag kanske skulle kunna få att må bättre, men inte tänkt, och möjligtvis inte kommer hinna tänka på, att försöka.

torsdag

You're just too good to be true, can't take my eyes off you..

Heath Ledger. För första gången i mitt liv sörjer jag en offentlig person jag inte känner. Jag skäms inte alls över att erkänna det. Allt handlar ju om vilken sorts relation man har till personen och hela situationen. Min relation till Heath började för cirka sju åtta år sen. Då jag först såg 10 orsaker att hata dig. Sen såg jag den igen, och sen igen, och det var en period då min lillebror inte kunde sluta klaga på mig för att jag ville se den absolut jämt och ständigt. När jag sedan gick i gymnasiet kom En riddares historia. Det kändes som vi nästan aldrig satt framför tvn när jag bodde på Sörgård, och de få gånger som jag kan minnas att vi såg på film så var urvalet väldigt begränsat. Men En riddares historia var en av de filmer vi hivade oss igenom ett antal gånger minns jag. Jag och Ida brukade sitta och beundra hans charmighet och käkben lite då och då, senast bara för några veckor sen.

När jag i somras skulle åka åtta timmars buss hem till Norråker och det visade sig vara en av de varmaste dagarna den sommaren så var jag mer än glad över att de valde att visa Casanova på bussens videospelare. Det kändes som det perfekta sättet att glömma värmen och fördriva några timmar. Jag minns att jag faktiskt tänkte där och då att jag måste komma ihåg att påminna mig själv om att se hans gamla och kommande filmer oftare..

Under de tv-intervjuer som jag har betraktat Heath i under åren, så framstod han alltid så naturlig och rörande nervös. De flesta av oss rör ju gärna vid nån speciell kroppsdel, t. ex. håret, när vi är nervösa. Själv rör jag gärna vid mina hals. Heath rörde mycket vid sina armar har jag upptäckt.

Jag har alltid varit så glädjande säker på att han skulle finnas inom filmindustrin i flera decennium framöver och år efter år leverera storartade prestationer som jag skulle kunna sitta och njuta åt och se fram emot. När nu så inte är fallet så känns det oerhört sorgligt.
Jag satt på jobbet när jag hörde om hans död igår. Nyheterna satte igång klockan åtta på morgon. Chocken som vällde över var i stort sett lika stark som den skulle ha varit om det var en vän som dog. Senare fick jag även höra det ryktas om att hans föräldrar även dom fick reda på nyheten genom media.. Jag kan fortfarande inte riktigt smälta hela situationen och tycker nästan att det är lite läskigt att tänka på. Hur kunde något sånt här hända.
Vad hade kunnat förhindra det.
Heath var utan tvekan en av mina favoritskådespelare, ja, han var nog till och med min absoluta favorit.
Hans död känns för mig väldigt olycklig.

tisdag

Och sen gick jag ut på avskredeshögarna, bland lumpor och sopor och skrot..

Jag har fått tre beställningar på tavlor.
Vilket är jättekul. Jag får alltid en sån skönt behövlig kick när jag har målat något som jag är nöjd över. Så när jag nu har ett mål att nå när jag målar.. så kan det antingen ge en enorm prestationsångest, eller så blir det tre sköna kickar som kommer komma närmare inpå varandra än vad de annars brukar göra.
Jag tror och hoppas på det senare. Allt återstår att se. Inget i livet är ju hundra procent förutsägbart. När det gäller just måla så är det nog mindre tankar mer känslor som gäller. Har jag riktigt tur så hinner jag inte tänka fram en prestationsångest så mycket så jag hinner känna den. Eller så gör prestationsångesten i sig bara gott.

fredag

Now that I've flown away I see you've chosen to stay behind me, and still you curse the day I decided to stay true to myself..

Precis så som jag ser ut på bilden, så känner jag mig just nu.
Lite huvudbry.
Lite förvirring. Lite trötthet. Det är mycket som spelar in. Jag får ingen riktig grepp om mina relationer. Jag tycker jättemycket om mitt jobb, men ena stunden grips jag av rädsla över att det snart tar slut och i nästa stund har jag jobb upp över mina öron.
Min telefon är sönder delvis, min dator har fått virus och jag har ett stort problem med att installera min skrivare.
Januarivädret har klätt sig i april-utstyrsel. Och jag vill stundom bara vara totalt ensam samtidigt som jag längtar jättemycket efter sällskap.

onsdag

You can run but you can not hide, this is widely known..

När jag skulle gå och handla runt fyra halv fem idag så var det ett vansinnigt väder ut. Även om temperaturen sa plusgrader och det regnade, så slog regnet ner som iskalla labbar i ansiktet när det blåste fram. Jag stod som bäst vid nåt övergångsställe och övervägde starkt tanken att vända tillbaka till min varma lägenhet. Strunta i de bröd och de tamponger som jag så verkligen behövde. Just då dyker det upp en två meter lång man vid min sida. Han klövar sig ut i trafiken utan att vänta på grönt, men det var ändå inte det som fick mig att rycka på ögonbrynen. Det var denna mannens brist på förnuft. Han gick där i all slask, helt klädd i vitt. Eller oklädd skulle jag vilja påstå. Det var vita jeans, vita skor och vit tröja. Ingen vit jacka, ingen vit mössa, inga vita vantar. Hela hans uppenbarelse utstrålade "Burr". Jag var tvungen att gå några steg efter han, dels för att han var snabbare, och dels för att jag så gärna ville se hur pass mycket av hans utstyrsel som var brun och hur mycket hans armar letade sig runt till varandra, innan vi var framme vid affären. Inte så mycket som jag hade kunnat förutspå dock.

lördag

Here I am lookin' for signs to lead me, you hold my hand, but do you really need me?

Jag löste mitt problem med städjobbet igår. Sa till min chef att jag egentligen inte kände att jag hade så mycket tid efter jobbet, men att jag gärna kunde göra det under de 40 timmar i veckan som jag ändå ska vara där. Om jag fick 5 kr mer i timmen. Och han gick med på det! Toppen. Ska bara planera in lite mer vila om helgerna nu, så man ligger på alerten. Idag har jag däremot, hör och häpna, stigit upp klockan halv nio och farit på vattengympa.
Helena frågade i onsdags, och jag bestämde mig igår för att det faktiskt ändå är kul att vara i vatten, särskilt när man kombinerar det med träning. Och det var faktiskt jättekul, även om medelåldern låg på ungefär 59. Efteråt badade vi lite bastu.. varför säger jag alltid "badade bastu", det heter väl ändå "basta".. i alla fall.. vi bastade efteråt och satt och surra ett tag. Sen hände en konstig sak. Efter att ha tillbringat en jättebra förmiddag med Helena, så kände jag mig jätteensam när jag hade varit hemma i lägenheten i ungefär en halvtimma. Eller det var inte riktigt sant. Det var skummare än så. Jag kände för att vara själv, samtidigt som jag kände mig sorgligt ensam.Väldigt problematisk känsla.

torsdag

I rode my bicycle past your window last night, I roller skated to your door at daylight..

Den här videon får mig alltid på rätt humör. Töiga januaridagar med förvirrelse, nyttighetsmani och skitigt hår till trots.

tisdag

Här står livet i farstun, så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå..

Drömmar.. Det är då sannerligen fina grejer. I natt drömde jag att mina föräldrar skulle resa till en spansk ort som hette något som började på T. Det var tydligen grisarnas ort. Eller nåt liknande. 22000 skulle det kosta. "22000!?", kvävde jag fram. "Är inte det lite dyrt?"
Poff, stod det en ekonomisk rådgivare där och lika mycket poff så hade jag också bestämt mig för att följa med. Vi landade med fallskärm rakt ner i vattnet och flyttade in i ett skitigt stenhus på en kulle. Byns invånare gick runt och var nå så enormt stolta över sina grisar, men jag såg då bara schimpanser överallt. Tror till och med att det bodde en schimpans i mitt hus. Jag vaknade i alla fall upp helt slutkörd klockan halv sex. Precis när vi i drömmen var på rundtur runt spanska muren.
Jo, spanska muren.

söndag

'Cos I miss your hands I miss your face, when I get back let's disappear without a trace..

Jag är lite kluven. Min chef har frågat mig om jag vill förhöja lönen lite och städa kontoret två gånger i veckan.
Förhöja lönen vill jag. Förhöja lönen förtjänar jag
.
Men städa var jag inte lika pigg på. Dels för att jag varken är bra eller tycker om det. Dels för att jag inte riktigt känner att jag har tid. Jag skulle givetvis kunna klämma in det nånstans i mitt ibland rätt så slappa veckoschema, men då känns det som att det mest kommer ta på min sömntid eller tiden då jag är duktig och lagar massor av nyttig mat. Så då undrar jag om det verkligen är värt det, är det värt att göra nånting som man inte vill och som kommer ta på ens egen-nytto-jag-tid, bara för några slantar mer i veckan. Jag vet inte ens hur mycket mer pengar i veckan det kommer skramla in. Eller är jag bara idiotisk som funderar så mycket på att inte ta det. Vissa anser nämligen att man ska försöka göra allt som ens chef säger åt en att göra om det inte gäller liv eller död att avstå. Att det får en att se bra ut. Jag vet inte. Jag är som sagt lite kluven. Han vill ha besked imornbitti.

fredag

To be with myself and Center, Clarity, Peace, Serenity..

Var detta mitt tjugohundrasju?

Årets låt: En delad plats mellan Enrique Iglesias "Do You Know" och Fergies "Big girls don't cry". Bara för att jag och Emma var tvungna att skriksjunga dem så fort de dök upp på radion under arbetsdagen
Årets sprit: Black Power! (vitvinet Black Tower)
Årets citat: "Va bra"
Årets oväntade: Då jag i våras fick heltidsjobb i Luleå samma månad som jag tillslut hade bestämt mig för att flytta därifrån i brist på jobb. Ödets ironi. Och jag blev kvar.
Årets äntligen: Mitt jobb efter ett och ett halvt år arbetslöshet. Och alla oändligt många nya bekantskaper som jag samlat på mig under året.
Gjorde jag något i år som jag aldrig gjort förut? Ja, jag lärde mig hur man viker ner ett papper i A1-format till A4-format på ett proffsigt vis. Jag läste Engelska B. Jag lärde mig att hitta i Luleå stad. Jag besökte Sundsvall.
Höll jag några av mina nyårslöften? I januari håller det mesta. Men sen stupar det..
Vilka länder besökte jag? Jag var bara i Sverige tråkigt nog. Jag såg Finland, om det räknas!
Är det något jag saknar år tjugohundrasju som jag vill ha år tjugohundraåtta? Trygghet i saker och personer.
Vilket datum från år tjugohundrasju kommer jag alltid att minnas? Det finns nog inget datum som jag alltid kommer minnas. Alltid är ändå en lång tid. Och tjugohundrasju var ett händelserikt men även fattigt år på sitt sätt.
Vad var min största framgång tjugohundrasju?
Att jag fann ett sätt att dra in pengar så jag kunde känna att jag kunde köpa det som behövs när det behövs och besöka de människor jag saknar mest runt om i landet.
Största misstaget? Att falla för vissa frestelser..
Bästa köpet? Mitt staffli, min vita lädersnurrfåtölj.
Vad spenderade jag mest pengar på? Må bra- tillfällen. Lyckligtvis nog. Har aktat mig lagom noga under året för att kasta bort onödiga pengar på mat och saker jag inte behöver och saker jag egentligen inte vill ha om jag riktigt känner efter.
Gjorde någonting mig riktigt glad? Mina nya vänner som poppat upp under året och mina andra vänners visande av omtanke.
Var jag gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var definitivt gladare under detta år än vad jag varit på länge!
Vad önskar jag att jag gjort mer? Tränat, ätit mer nyttigt, tagit fler chanser. Såna saker.
Vad önskar jag att jag gjort mindre? Vältrat mig i självömkan och varit blyg vid fel tillfällen
Blev jag kär i år? Ja. Eller nä. Eller jag vet inte. Jag var glad..
Bästa boken jag läste i år? Älskade Du av Barbara Voors
Något jag önskade mig och fick? Ett rikare liv än tjugohundrasex års version
Vad fick mig att må bra? Korrigering.. Vem fick mig att må bra: Emma, Emma, Sara, Ida, Jocke.
Vem saknade jag? Mina vänner överallt. Den där personen som ska sitta och peta i min matlagning och klaga på mina val av tv-program.
De bästa nya människorna jag träffade? Emma. Jimmy. Daniel. Roger. Helena.
Hatar jag någon nu som jag inte hatade i början av året? Jag hatar ingen. Jag ogillar bara lite fler människor i samma veva som jag självklart gillar fler människor också.