Om jag vore en sångerska skulle jag ha mycket kort hår och förmodligen gå på droger.
Om jag vore skådespelerska skulle jag bryta på spanska.
Det är få personer jag skulle sätta mig i en liten båt på ett stort hav med.
Jag tror aldrig jag skulle trivas med att bli bunden och ligga maktlös i en säng.
Jag litar inte tillräckligt på folk.
Jag tror att vem som helst kan tappa förståndet.
Jag är egentligen ingen stadsmänniska. Fel sorts inspiration.
Luleå har olika förklaringar till olika människor och olika dagar.
Jag har svårt att se meningen med sagogryn när de inte längre är rosa.
Jag har tre förebilder som har tagit livet av sig.
Jag tror att det enda positiva med depression är att det är en stor drivkraft till kreativitet.
På min begravning vill jag ha en person där som beskriver mig
så som de beskriver folk i böcker.
Jag kan texten till "Ännu doftar kärlek" utantill.
Jag vill sträva efter att ge folk chanser. Jag försöker.
Jag tror att våga chansa är en förutsättning för att lyckas.
Jag tror att man måste ta risker för att få veta sin begränsning och för att leva fullt ut.
Jag törs, trots det inte ta körkort därför att jag är rädd att jag tänker för mycket.
Jag tycker inte det är klokt att sitta fastspänd i en stor plåtfågelmage tusentals meter över allt sunt förnuft.
Nej, jag litar på mina ben. Trots att de trilskas med att ge mig benhinneinflammation.
Jag är envis, på gränsen till dum, när de gäller så många saker.
Men jag skulle verkligen, verkligen älska att vara del i något dimensionellt speciellt.
Om jag vore skådespelerska skulle jag bryta på spanska.
Det är få personer jag skulle sätta mig i en liten båt på ett stort hav med.
Jag tror aldrig jag skulle trivas med att bli bunden och ligga maktlös i en säng.
Jag litar inte tillräckligt på folk.
Jag tror att vem som helst kan tappa förståndet.
Jag är egentligen ingen stadsmänniska. Fel sorts inspiration.
Luleå har olika förklaringar till olika människor och olika dagar.
Jag har svårt att se meningen med sagogryn när de inte längre är rosa.
Jag har tre förebilder som har tagit livet av sig.
Jag tror att det enda positiva med depression är att det är en stor drivkraft till kreativitet.
På min begravning vill jag ha en person där som beskriver mig
så som de beskriver folk i böcker.
Jag kan texten till "Ännu doftar kärlek" utantill.
Jag vill sträva efter att ge folk chanser. Jag försöker.
Jag tror att våga chansa är en förutsättning för att lyckas.
Jag tror att man måste ta risker för att få veta sin begränsning och för att leva fullt ut.
Jag törs, trots det inte ta körkort därför att jag är rädd att jag tänker för mycket.
Jag tycker inte det är klokt att sitta fastspänd i en stor plåtfågelmage tusentals meter över allt sunt förnuft.
Nej, jag litar på mina ben. Trots att de trilskas med att ge mig benhinneinflammation.
Jag är envis, på gränsen till dum, när de gäller så många saker.
Men jag skulle verkligen, verkligen älska att vara del i något dimensionellt speciellt.
Jag vill ha skäggstubb på innansidan av allt
och drömmar som går att uppfylla -
- vad säger det om mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar