I turned my head away, didn't wanna hear what you said..

Vad tråkigt det är när man ständigt upptäcker att man måste hålla inne med skrattet. För det stör. Allvarliga miner är bäst. Då är den stora massan glad. Som att den informationen att skratt faktiskt förlänger livet och förbättrar hälsan är nånting som få har hört talas om och de få som faktiskt har gjort det inte vill unna allt för många denna lyx. Det känns som att om någon ska kunna må bra så måste någon annan må dåligt. Precis så kan jag känna väldigt ofta. Inte bara när det gäller skratt. Är det bara jag som känner så? Det är som en ond cirkel i hela ying och yang karusellen. Det frestar och man vill som bryta det hela och skratta högre än högrast, men samtidigt vill man absolut inte synas som hon som är jobbig och stör. Så man håller inne allt det nyttiga och hälsosamma och slutar tillslut sitt liv vid 45 med ack så svaga magmuskler och helt utan de där små charmiga rynkorna som ska finnas där i ansiktet.
Ja, så tror jag det kommer bli.