give me two strong arms, to protect myself..

Det är så mycket som har hänt den senaste tiden. Jag har gått mycket runt och funderat och bara den senaste veckan hände det lite tråkiga saker.
Förra lördagen fick jag veta att en man hemma i Norråker under åtta års tid har förgripit sig på sina nu 16-åriga döttrar. En man som jag känt hela mitt liv. I Norråker bor det bara ungefär 250 människor, så alla känner alla. Och alla där är nu chockade.
Jag vet i alla fall att jag är det.

Förra måndagen fick Jimmy veta att en av hans bästa vänner hade dött i en bilolycka samma morgon. En pojke som han känt sedan de var 6 år gamla. Mitt hjärta höll på att krossas i tusen små bitar när jag hörde hur tunn och liten han lät på rösten när han berättade det för mig över telefon. Hans röst var fylld av en sån fruktansvärd maktlöshet, som jag bara ville ta bort men inte för allt i världen kunde komma på hur. Vad säger man till nån som just har förlorat sin barndomskompis.
Jag började gråta när han började gråta.