Lördag. Lördagar kan vara väldigt deprimerande.. eller ja..
Jag har en dålig dag idag, och egentligen borde jag inte skriva någonting om det, för det sabbar min bild. Men jag är irriterad och känner att jag vill tömma ur mig på lite känslor.
Jocke tyckte en gång förut att jag inte är särskilt bra på ta komplimanger, och det är nog visserligen lite sant. Om jag verkligen tog in de gånger jag får höra att jag är rolig, snäll, söt,etc. så kanske jag hade haft en riktigt bra dag idag vem vet.. hrm.. ska i alla fall fundera på att börja tro på människorna som ger mig komplimanger, och inte alltid se det som en artighets-replik.
För egentligen är det nog rent av lite oartigt att inte ta en komplimang på allvar.
Och oartig vill jag inte vara.
Men jag tror inte det är på grund av att jag inte tar in komplimanger som jag har en dålig dag idag. Det är nog något större. Fast det kan visserligen ha något med det att göra också. För lika lite som jag har svårt att ta komplimanger, har jag haft svårt att släppa in nya människor inpå skinnet de senaste månaderna. Och bor man på ett nytt ställe med i stort sett enbart nya människor är det nog väldigt mycket en nödvändighet att vara öppen utav bara sjutton för att kunna leva sunt. Men jag ser bara fel i det mesta.
Jag går och tänker väldigt mycket på hur otroligt kul och tryggt de är när vilt främmande människor blir familj efter bara några veckor, och har därmed väldigt höga förväntningar på alla nya människor som jag möter. "Håller de inte måttet illa kvickt så åker de", ungefär så kan det beskrivas. Men det där måttet som vanligtvis och naturligtvis borde ligga på åtminstone 5-6 veckor har jag, omedvetet och orättvist, kortat ned till 2 möten.
Så är en främmande person fortfarande främmande andra gången jag träffar denna person så vill jag inte träffa den personen något mer.
Tragiskt. Riktigt komiskt.
Men väldigt tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar