Min helg har varit rätt ovanligt fullt på hela tiden. Det är lätt ironiskt ibland när man har så många helger då man klättrar på väggarna av uttråkhet, när det sen dyker upp nån helg titt som tätt då man får så mycket roliga saker för händerna så man knappt hinner med hälften. Detta var en sådan helg. Jag hade planerat att åka till Boden i helgen och följa med Emma till Råneå på rally, men det fick jag ställa in i sista stund till Emmas och delvis även min förtret. Istället fick jag Ida på besök i mina 35 kvadratmeter.
Och det dög lika bra det. Vi skulle eventuellt bli redlöst odrägliga enligt en del av våra planer, men det bidde inte så. Vi tog det istället lugnt med en pizza, en massa musik, ett snabbt nattligt besök på universitetet, en inplankning på en mindre grillfest och två mer eller mindre korta pratstunder med en raggare och en skytt(eller skyttegymnazist, som min kollega och andra Emma skulle kalla det.) Vi slocknade någon gång vid halv två, och jag slutar aldrig förundras över hur länge Ida orkar hålla sig vaken och hur länge hon kan sova om dagarna nu för tiden. Det känns som en förändring hos hon. Eller så har jag bara inte märkt det förut. Nåt lurt är det i alla fall.
Senare på söndagseftermiddagen så hann hon bara hinna sätta sig i bilen och försvinna så hade jag ett nytt besök. Anton. Han hade bytt körtid med nån annan chaufför och skulle sova i Luleå natten till idag. Verkligen jättekul, tyckte jag, särskilt med tanke på att jag inte hade sett han på över ett år.
Så han fick halvligga 8-9 timmar på min 100 cm soffa och vara sällskaplig med mig igår kväll.
Jobbet kändes mindre lockande klockan sju imorse. Även om det faktiskt är jättekul.
Och det dög lika bra det. Vi skulle eventuellt bli redlöst odrägliga enligt en del av våra planer, men det bidde inte så. Vi tog det istället lugnt med en pizza, en massa musik, ett snabbt nattligt besök på universitetet, en inplankning på en mindre grillfest och två mer eller mindre korta pratstunder med en raggare och en skytt(eller skyttegymnazist, som min kollega och andra Emma skulle kalla det.) Vi slocknade någon gång vid halv två, och jag slutar aldrig förundras över hur länge Ida orkar hålla sig vaken och hur länge hon kan sova om dagarna nu för tiden. Det känns som en förändring hos hon. Eller så har jag bara inte märkt det förut. Nåt lurt är det i alla fall.
Senare på söndagseftermiddagen så hann hon bara hinna sätta sig i bilen och försvinna så hade jag ett nytt besök. Anton. Han hade bytt körtid med nån annan chaufför och skulle sova i Luleå natten till idag. Verkligen jättekul, tyckte jag, särskilt med tanke på att jag inte hade sett han på över ett år.
Så han fick halvligga 8-9 timmar på min 100 cm soffa och vara sällskaplig med mig igår kväll.
Jobbet kändes mindre lockande klockan sju imorse. Även om det faktiskt är jättekul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar