Det sårbara barnet

"Vad kan det vara som är ömtåligt i barnegenskapen? Ömtåligheten bottnar i människans hjälplöshet; hjälplösheten är den mänskliga tillvarons kanske allra viktigaste kännetecken.
Den arketypiska hjälplösheten framkallas ur det faktum att människan inte vet varifrån hon kommer och vart hon är på väg eller om hon över huvud taget kommer någonstans ifrån eller är på väg någonstans. Människan förstår inte världen hon lever i. Hon förstår inte livet, inte döden, inte rymden, inte ens sig själv. Det ömtåliga i barnegenskapen består också av att det ur människans hjälplöshet uppstår ett behov och ett beroende av andra människor. Beroendet är ett obarmhärtigt redan därför att inte en enda nu levande människa skulle existera utan andra människor. Detta behov av andra människor fortsätter lika obarmhärtigt livet ut. Om en människa isoleras insjuknar hon och dör.
Det som gör människan särskilt sårbar och ömtålig är känslorna. När människan erfar känslor är hon ömtålig och sårbar därför att känslor inte kan bemästras, känslorna finns där och de har både styrka och dynamik. Känslorna kommer inte bara när man vill; de har sina egna uttrycksvillkor. Också tilliten ville jag kalla en barnegenskap. Ett barn vet inte vad misstänksamhet är; det väntar sig från början att livet vill det väl. Barnet tillför också denna tillit på sina relationer till andra människor. Det vet inte att människor kan riva och sarga varandra. Det här gör oss sårbara. "

Ur Vitahepo Olohuoneessa av Tommy Hellsten