what i felt, what i known.

När jag i förra veckan besökte hemmet i Norråker så åkte fotoalbumen fram i det syfte att leta efter ett riktigt flummigt kort till min lillebrors student. Jag fastnade där bland alla barndomsåren och satt i flera timmar och studerade, granskade och letade efter känslor i grimaserna och leenderna. Det fanns en bild där jag och en av mina väninnor stod uppklädda i blommiga klänningar längst fram i gymnastiksalen i Norråker, tillsammans med en liten bunt andra sjuåringar.
Skolavslutningen i första klass. Ah..
-
Imorse drömde jag att samma väninna nyss hade fött barn.
Hon var som vilken annan nybliven mamma, ofantligt trött men väldigt lycklig. Av någon anledning var ungen fortfarande kvar på sjukhuset, medan hon stod där bredvid mig och strålade.
Hon fnittrade till och viskade i mitt öra att hon ville att jag skulle se hennes nyfödda dotter. Ivrigt sprang hon därifrån, och jag sprang efter. När jag hack i häl sprang bakom henne i sjukhustrappan var hon helt plötsligt inte längre min kvinnligt formade väninna, utan en sjuårig flicka i blommig klänning. Eftersom nu flickor springer med mer lust än kvinnor, dröjde det inte länge förrän hon hade sprungit ifrån mig.
Kippandes efter luft, stannade jag och insåg att jag hade tappat bort henne.
-
Någonting grep mig där och jag kände mig väldigt olustig när jag slog upp ögonen. Jag kände det mer och mer som att jag ville gräva mellan raderna.